Kommentarer (6)

Av SD-Bluffen, 06 september 2010 14:59

I en lågkonjunktur är det vanligt att arbetslösheten går upp, så även i Sverige 2010. I tider med hög arbetslöshet är det naturligt att diskussionen om fördelningen av samhällets resurser aktualiseras. Vem ska få del av de gemensamma pengarna som vi genererat via skattesedeln. Är det pensionären, är det studenten, är det invandraren eller den som är arbetslös?

I goda tider är inte diskussionen lika levande som i dåliga, framförallt för att folk inte riktigt tänker i de banorna då. Det är naturligtvis lättare att vara solidariskt om man har sin egen försörjning säkrad. Det är svårt, att som Lettland fått göra; höja skatter och avgifter samtidigt som lönerna sänks. I ett sådant läge är det svårt att få gehör för en solidarisk invandringspolitik. Men det är också därför man måste försöka hålla i diskussionen i dåliga tider, annars riskerar man att få en politik som är alltför restriktiv gentemot våra medmänniskor.

I Sverige idag är arbetslösheten hög, vilket är ett av grundproblemen till den diskussion som Sverigedemokraterna lever på. Partiet lever på att ställa grupper mot varandra, att säga att invandringen kostar så mycket pengar så att äldrevården blir lidande. Detta är inte sant. I goda tider har man råd med båda delar. Det är istället så att när arbetslösheten stiger, så försvinner viktiga skatteintäkter för den offentliga sektorn, vilken ibland resulterar i sparbeting eller stora struktursparpaket. Den budget som lades i goda tider håller inte längre, och politikerna tvingas ta svåra beslut om var man ska skära.

Någonstans är det inbyggt i vårt ekonomiska system att konjunkturen går upp och ner, och våra överskottsmål och reserver är designade för att kunna mildra effekterna av dåliga tider. Därför är det snarare en politisk diskussion om hur vårt land ska hantera människor på flykt, ofta barn från krigsdrabbade områden. Ska vi eller ska vi inte ställa upp för dessa människor? Det är det frågan handlar om.

Ifall jobben finns och arbetslösheten är låg, så försvinner det största stödet för dessa mörka rörelser ganska fort. Därför måste kampen mot arbetslösheten vara prioriterad av de politiska krafter som säger sig vara mot rasism och främlingsfientlighet. För om folk inte har en tryggad försörjning, så har de svårt att vara solidariska. Jobben är alltså en av de viktigaste frågorna när det gäller att hindra SD från att få politisk makt. Den lilla andel rent främlingsfientliga människor som av ideologisk övertygelse röstar på Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Svenskarnas Parti eller något liknande främlingsfientligt parti kommer aldrig utgöra fyra procent av befolkningen.
Kan vi få invandringsfrågan att handla om invandring och solidaritet istället för påhittade motsatsförhållanden så är det inga problem. Så diskutera gärna invandring, men utifrån ett ideologiskt perspektiv. Vill du eller vill du inte hjälpa människor från krigsdrabbade områden? Vill du eller vill du inte ge människor en andra chans i vårt land? De frågorna borde alla som funderar på att stödja Sverigedemokraterna svara på innan man ger sin röst åt ett djupt främlingsfientligt parti.

PS. gå gärna in på www.migrationsinfo.se, en bra sida som ger många uppslag för artiklar, insändare och allmän debatt gentemot främlingsfientliga krafter.

Kommentarer (0)

Av SD-Bluffen, 05 september 2010 11:58

Lite old news nu, men får ändå en plats här på bloggen. Förtjänar spridning, helt klart. Har du inte sett den så rekommenderas en titt. Den är roligare ifall du redan sett SDs valfilm, även den finns ju på youtube såklart. Återkommer med ett mer djuplodande inlägg i dagarna. Mycket nöje tills dess.

Kommentarer (18)

Av SD-Bluffen, 31 augusti 2010 10:11

I en intervju med Jimme Åkesson i Aftonbladet visar Sverigedemokraternas partiledare återigen upp sin egen och sitt partis dubbelmoral. Åkessons parti har en valkampanj som heter ”Ge oss Sverige tillbaka”. Men från vilka landet ska återerövras verkar Åkesson inte riktigt veta själv. Han vill också att svenska jobb ska gå till svenska medborgare men säger i nästa andetag att han föredra utländsk arbetskraft som inte är svenska medborgare. De logiska kullerbyttorna står som spön i backen. Till Aftonbladet säger han följande:

Bor man i Sverige utan att vara svensk medborgare gör man ofta det för att man är här för att jobba. Så är det åtminstone i vårt Sverige.

Samtidigt kan man läsa på SDs hemsida att partiet anser att svenska löntagare  konkurreras ut av billig importerad arbetskraft och att svenskar diskrimineras till förmån för nyanlända invandrare. Ändå verkar Åkesson föredra detta. Han säger sig också vara för arbetskraftsinvandring:

Sedan kan vi ändå behöva ta hit arbetskraft under vissa perioder och i vissa sektorer.

Jimmie Åkesson avslutar hela intervjun med att säga att:

Det är väl bra att även invandrare får jobb. Det strider inte mot vår politik.

Men det är skillnad att tycka det är bra att invandrare har jobb och att arbeta politiskt för det. Sverigedemokraterna säger att de vill avveckla instegsjobben som underlättar för invandrare att få jobb. Lite ologiskt för ett parti som tycker att ett av de stora problemet med invandringen i Sverige är att vår arbetsmarknad inte klarar av det. Ändå vill de försvåra för invandre att få jobb.

En undersökning som Saco och Svenskt Näringsliv har gjort visar att det tar orimligt lång tid för nyanlända invandrare, oavsett var de kommer ifrån, att få ett jobb. Det är dessutom mycket lättare för infödda svenskar att göra karriär. Rapporten visar att bland dem som bott i Sverige i mindre än två år är cirka 30 procent sysselsatta. Bland dem som levt i Sverige i mer än 20 år ligger sysselsättningsgraden på 70 procent, att jämföras med knappt 80 procent för infödda svenskar.

Det är tydligt att Sverigdemokraterna skapar problem med sin politik istället för att lösa dem.

Kommentarer (21)

Av SD-Bluffen, 26 augusti 2010 12:20

Så då har partiet äntligen släppt sin rapport som får rött ljus i SvD:s faktakoll. Sverigedemokraterna.de har en sammanfattning av bemötandet i media via brottsförebyggande rådet (BRÅ) ifall man vill få en snabb bild.

Jerzy Sarnecki, professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet, ger sedan rapporten betyget F, icke godkänt, i en artikel i SvD.

Detta kunde vi redan innan räkna ut skulle hända, då retoriken kring våldtäkterna inte är något nytt, utan gammal skåpmat som följt den rasistiska och nazistiska rörelsen under lång tid. Det är en känslomässig fråga som engagerar såklart. Samtidigt ger retoriken sken av att alla andra som inte aktivt säger sig vara emot våldtäkter i själva verket accepterar dem, vilket är direkt felaktigt. Mycket har hänt på lagstiftningsområdet de senaste åren, något som också tas upp i artiklarna som redan nämnts.

Det som är lite intressant i sammanhanget är Sverigedemokraternas egen motreaktion. De förväntade sig självklart att bli kritiserade och har tagit fram ett försvar för sin rapport. Det försvaret går i korthet ut på att smutskasta BRÅ i allmänhet och Klara Hradilova-Selin i synnerhet. Det är inte mycket till motargumentation vi ser från partiets centrala stab.

Då rubriceringen på domen sker utifrån det brott som har högst straffvärde kan det vara så att vi missat några våldtäktsdomar där gärningsmannen förutom våldtäkt också gjort sig skyldig till t ex mord.

Detta är motargumentet till varför man endast granskat hälften av de 253 domarna. Hur urvalet av dessa domar har gått till får vi ingen information om. Har urvalet varit slumpmässigt och sakligt? Varför är det inte intressant att undersöka de våldtäktsdomar där det sammanlagda straffvärdet är högre, som till exempel mord? Resursbrist låter som ett svagt argument för ett parti som hävdar sig vara en stor gräsrotsrörelse fullt med aktivister.

Jerzy Sarnecki leverar ordentlig med kritik i slutet av sin artikel:

När man sedan utifrån så få fall börjar diskutera procentuella andelar av personer från olika etniska grupper och dessutom talar om andra generationens invandrare utifrån namn på de dömda är man bortom alla rimliga principer för hur en sådan undersökning kan bedrivas på ett trovärdigt sätt. Hur kan man genom någons namn veta att denne är andra generationens invandrare och inte tredje eller tjugofjärde?

Detta är självklart intressant utifrån perspektivet att SD egentligen inte köper resonemanget kring att man som invandrare kan bli svensk. Är man inte av den svenska rasen (?) så är man för alltid ”den andre”. Heter man Mohammed kan man inte vara svensk, för så heter inte svenskar. Detta är ett genomgående tema inom den nationella retoriken och det blir bara barnsligt när man försöker sig på att verka professionella och ge ut en vetenskaplig rapport, som egentligen bara är ett nytt sätt att säga att invandrarna kommer hit och våldtar våra svenska flickor.

Verkligheten är mer komplicerad än så och ingen vinner på dessa enkla retoriska knep som SD har gjort sig kända för.

Ett bra argument mot rapporten är: Av 6000 anmälda våldtäktsfall i Sverige har ni granskat 114 domar av totalt 253 och anser er ha en bra bild av hur den faktiskta fördelningen ser ut? Det låter inte så värst akademiskt direkt. Detta hade nog varit det första en opponent på universitetet hade slagit ner på, för att sedan gå vidare och dissekera resten av rapporten.

För fler sätt att bemöta rapporten rekommenderas Torbjörn Jerlerups analys.

Avslutningsvis, det Sverigedemokraterna har rätt i är att det är anmärkningsvärt att 6000 anmälda våldtäkter endast leder till 253 domar. Här finns en hel del att arbeta med för det svenska rättsväsendet. Är våldtäkt så nedprioriterat att det inte blir fler fällande domar? Detta kräver en politisk diskussion som är bra mycket mer nyanserad än att bara anklaga invandrarna för allt ont här i världen.

Kommentarer (28)

Av SD-Bluffen, 21 augusti 2010 15:44

Sverigedemokraterna i Kalmar har plockat fram ett flygblad som de ämnar sprida bland befolkningen. Genom färgglada statistiktabeller vill man sprida bilden av att det sker en massinvandring till kommunen och kopplar ihop detta med de ökande socialbidragen. Självklart finns det argument att ta till gentemot denna retorik.

Först och främst kan vi ur Sverigedemokraternas egen statistik räkna ut att andelen utlandsfödda i Kalmar under mandatperionden har ökat från 10,2% till 11,5% (med reservation för att siffrorna i SD-statistiken är lite svåra att läsa ut, och någon exakt källa anges inte förutom just SCB). Är en ökning med 1,3 procentenheter en okontrollerad massinvandring? Det får ju självklart läsaren själv avgöra men det känns inte helt hederligt att dra så stora växlar på det.


Så här räknade vi:

Sedan nummer två, de ökade socialbidragen i kommunen. Detta är en nationell trend och inget som är speciellt för just Kalmar kommun. Redan i november kunde man läsa i bland andra SvD att:

Ökningen kan ha flera orsaker men till största delen handlar det nog om den rådande lågkonjunkturen och ökande arbetslöshet, skriver Mary Nilsson, chef för enheten för individ- och familjeomsorg vid Socialstyrelsen.

[...]

Hittills i år ligger ökningen av socialbidragsutbetalningarna, exklusive flyktingstöd, på 20 procent. I 276 kommuner ökade utbetalningarna medan 13 av landets totalt 289 kommuner har haft minskade utbetalningar under den tidsperioden.

Som sagt, det är en nationell trend att utbetalningarna ökar. I princip alla kommuner har fått ökade kostnader. Detta vittnar om att många har det svårt just nu. Sverigedemokraterna gör då klassikern att peka ut dessa människor som tärande på samhället. Genom att visa på de ökande kostnaderna för ekonomiskt bistånd vill man sprida bilden av att folk vill gå på bidrag. Det är ju snarare så att det är precis tvärtom, att man pekar på de allra svagaste i samhället och skuldbelägger dem. Är det en human politik?

Istället skulle Sverigedemokraterna behöva visa upp en politik för att minska antalet människor som behöver ekonomiskt bistånd. Men det verkar de inte intresserade av. Är det en ansvarsfull politik att peka på ett problem, säga: Titta, här har vi ett problem! och sedan inte presentera några lösningar? Varje människa som måste leva på ekonomiskt bistånd är ett slöseri för samhället och ett tragedi för personen. I en lågkonjunktur med hög arbetslöshet är det inte helt oväntat att kostnaderna för det ekonomiska biståndet går upp. Det är heller inte oväntat att det är de som är längst ifrån arbetsmarknaden som tvingas utnyttja det. Istället för att peka ut och skuldbelägga vore det mer ansvarsfullt att komma med förslag på hur man ska hjälpa dessa människor igång med sina liv igen.

Men så har också befolkningen tappat förtroendet för de sverigedemokratiska lokalpolitikerna i Kalmar. Enligt Barometerns mätning tappar partiet en av sina två platser i fullmäktige. Från 3,4 % backar partiet till 2,7 % (-0,7). Det är verkligen inget gott betyg från kommuninvånarna efter fyra år där Sverigedemokraterna har synts och hörts oerhört mycket i debatten i förhållande till sitt valresultat. Vi får se om Kalmariterna fortsätter att genomskåda Sverigedemokraternas retorik. Vi har här gett lite argument till hur man kan bemöta dem i den lokala debatten i alla fall.

Kommentarer (15)

Av SD-Bluffen, 16 augusti 2010 19:41

I några stycken mätningar har SDs mätresultat legat över riksdagsspärren, vilket ofta ger reaktionen att partiet erhåller en vågmästarroll gentemot de båda blocken. Hur är det egentligen med det? Piratpartiet har också som uttalad strategi att ta sig in i riksdagen och agera vågmästare, vilket inte alls är någon konstig strategi för ett litet parti utan klara ideologiska bindningar, utan snarare enda chansen att få inflytande. Frågan man ställer sig är då, stämmer det att Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarroll ifall de kommer in i riksdagen?

Vi på SD-bluffen menar att det inte förhåller sig så. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har i sina sommartal yttrat följande:

- Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker jag leda en regering som samarbetar med, eller gör sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!

Så det verkar ganska kört att alliera sig med de RödGröna, i alla fall om Socialdemokraternas partiledare håller sitt ord.

I det läget återstår bara Alliansen, där flera företrädare på liknande sätt har deklarerat att samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

Så hur skulle det politiska läget i Sverige se ut ifall Sverigedemokraterna kom in i Sveriges Riksdag? Det är ingen som vet, men som det ser ut nu så verkar inget av de två partiallianserna som går till val tillsammans vara beredda att samarbeta med partiet. Piratpartiet däremot skulle med samma strategi säkert kunna stödja både en borgerlig som en rödgrön regering och bli välkomnade in i värmen. Det som står ganska klart är att det skulle skapa ett kaosartat politiskt läge. En väg man då kan gå är att bryta upp sina valtekniska samarbeten och finna nya koalitioner (s+v+mp+fp+kd) eller (m+mp+c+kd+fp) till exempel. Ett andra alternativ är klassikern nyval och ett tredje är att den valalliansen som får sämst siffror lägger ner sina röster i samtliga omröstningar. Så det finns sätt att styra ett land även ifall olyckan skulle vara framme och partiet kommer in i riksdagen.

Många SD-sympatisörer hävdar att detta är odemokratiskt och felaktigt att inte vilja samarbeta. Detta är också en myt och ren och skär dumhet. Partier samarbetar med andra partier utifrån sina egna val, precis som vanligt folk är kompis med de man kommer bäst överens med. Man gifter sig inte och bildar familj med någon som man föraktar (förhoppningsvis). På samma sätt fungerar politiken. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt kommer inte sätta sig i samma regering. De vägrar samarbeta med varandra med samma motivering som att de inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna: politiken är för långt ifrån den egna. Däremot får partiet avlönade funktionärer och en helt ny maktbas att sprida sin propaganda på och det är framförallt det som är det otäcka med att få in partiet i riksdagen. Det kommer bli ett hårdare och kallare Sverige, där grupper ställs mot varandra för att hetsa fram konflikter snarare än att hitta lösningar.  Det vill vi här på bloggen inte vara med om. Men det är till slut du som väljare som avgör. Lägg inte din röst på Sverigedemokraterna!

Kommentarer (13)

Av SD-Bluffen, 14 augusti 2010 13:55

Debatten om flyktingmottagning och generell invandringspolitik är något som följt med i den svenska debatten i årtionden, det är ingen ny fråga och det är inte mycket nytt som kommer till under åren.

Det finns ett läger som glorifierar Per-Albin Hanssons försök till folkhemsbygge och välfärdssamhälle som om det vore himmelriket på jorden och att all utveckling därifrån har varit av ondo. Idén om ett monokulturellt samhälle finns här och menar att om alla bara delade samma kultur och språk så skulle alla problem försvinna. Brott och fusk är något ”de andra” sysslar med, ofta oklart vem ”de andra” egentligen är. Begreppet ”andrafiering” beskriver hur man i diskussionen lätt framställer sig själv som bra och ”de andra” som något dåligt.

Det finns ett annat läger som menar att utvecklingen har varit positiv och att vi har vunnit mycket på våra utbyten med andra kulturer genom historien. Här menar man snarare att vi alltid i alla tider varit olika kulturer, Sverige som nation är inte något av gud skapat. Snarare är det så att människor som delar ett gemensamt kulturarv inte har samma värderingar eller övertygelser och inte heller per automatik behandlar varandra på ett bra sätt.

På vilken sida som SD-bluffens redaktion ställer sig torde vara ganska uppenbart vid det här laget.

Vi står upp för ett tolerant samhälle där medborgarna själva ser sina medmänniskor som just medmänniskor med ett unikt människovärde. Vi försöker att inte sätta etiketten ”flykting” och ”invandrare” på folk och tycker begreppet ”andra generationens invandrare” är besvärligt att använda. Vi diskuterar gärna hur vi gemensamt ska skapa ett samhälle som är inkluderande och där ingen behöver känna sig utanför, oavsett om man är invandrare, stockholmare eller landsortsbo.

Så frågan diskuteras precis som alla andra politiska frågor. Skillnaden är att det finns krafter i samhället som vinner på myten om att frågan inte diskuteras och framförallt att frågan inte diskuteras på deras planhalva. För när politiker diskuterar integrationspolitiken utifrån perspektivet ”hur ser vi till att öka toleransen och hjälpa nya svenskar in i vårt samhälle” så diskuterar man inte frågan enligt dessa mörka krafter. När vi diskuterar hur ett mång- eller interkulturellt samhälle ska byggas inför framtiden så anklagas vi för att springa PK-maffians ärenden. Det är först när våldtäkter och brottsstatisik diskuteras som ”frågan diskuteras”.

Gå inte på SD, ND eller andra rasistiska gruppers propaganda när de säger att frågan inte diskuteras. Frågan diskuteras kontinuerligt, i riksdag, landsting, regioner och kommuner, på företag och runt köksbordet. Men inte alltid diskuteras frågan utifrån ett SD-perspektiv. Inte alltid diskuteras ”vad vi ska göra åt de där invandrarna”. Så ska det förhoppningsvis förbli även i framtiden.

När vi accepterar Sverigedemokraternas problembeskrivning har vi också accepterat dem som en legitim politisk kraft. Istället är det upp till varje person och varje parti, att utifrån sina egna partiprogram eller ideologier formulera lösningar på de områden som idag är problematiska. Ta det ansvaret! Ge inte Sverigedemokraterna en carte blanche för dessa frågor. Det är då vi förlorar slaget.

Kommentarer (20)

Av SD-Bluffen, 02 augusti 2010 15:18

Lena Sundström är ett känt namn inom antirasistkretsar och nu har hon återigen gett sig in i debatten med sin nya dokumentär ”Dom kallas rasister” på TV 4. Hon sätter fingret på all aggression som ämnet genererar ifrån rasistkretsar, vilket är något vi känner av även här på bloggen. Det verkar finnas ett behov av att vara arg på någon och då riktar man sin ilska emot oss som försvarar ett mångkulturellt samhälle.

– Alla som petar i integrationsfrågan råkar ut för det här. Som journalist får man lära sig att vi inte ska prata om det, då ökar hoten.

Detta är en sida av myntet som SD-anhängare och övriga nationella inte talar om. I konspirationsteorierna är det snarare så att alla som talar illa om Sveriges integrationspolitik blir ansatta och nedtystade. I själva verket är det snarare tvärtom, att de som försöker föra en rimlig diskussion i ämnet blir nedskjutna och baktalade. Skälet till att vi inte kan föra en sansad politisk diskussion i ämnet flykting- och integrationspolitik är på grund av alla överdrivna argument från rasisterna. Vi här på SD-bluffen tror att vi alla skulle tjäna på en vettig debatt utan konspirationsteorier om att Sverige håller på att bli ockuperat av militanta muslimer eller att makten för folket bakom ljuset. Men vi tillåts inte föra en sådan diskussion för de nationella företrädarna som hela tiden vill förflytta fokus till sin orimliga världsbild. För att bekräfta detta räcker det med en snabb titt i våra kommentarer här på bloggen, där finns det mesta… Eller som Lena Sundström skriver:

Faran är inte att vi pratar med varandra, utan att vi börjar anpassa oss efter Sverigedemokraternas logik och taktik. Det är svårt att tänka strategiskt när det kommer till rapporteringen av SD, det är lätt att det blir fladdrigt och ängsligt. Det viktiga är att vi inte glider i rapporteringen och börjar använda deras retorik. Medierna har en enorm makt och vi som arbetar i medierna har en enorm övertro på oss själva – en fullständig hybris. Om hela samhällets värderingar kan glida är det klart att mediernas också gör det. I dag skulle det vara helt orimligt att klaga på förnedrings-tv i medierna. Så var det inte för tio år sedan.

Vi här på SD-bluffen jobbar dels för att lyfta fram Sverigedemokraternas riktiga agenda genom att belysa främst lokala och regionala partiföreträdare och vad de egentligen tycker. Vi försöker också göra precis det som Sundström skriver, att se till att diskussionen inte glider över till att handla om vad Sverigedemokraterna vill att den ska handla om, utan vad vi som företrädare för det mångkulturella samhället vill att den ska handla om. Diskussionen ska handla om hur vi tar hand om flyktingar, hur vi ser till att många trivs och fungerar i vårt gemensamma samhälle och hur vi kan öka toleransen utan att skapa nya konfliktytor. Det är en stor utmaning för framtiden!

Kommentarer (10)

Av SD-Bluffen, 29 juli 2010 13:47

Tisdagen den 25 juli publicerade Staffan Gising ett inlägg på sin blogg där han meddelar sitt avhopp från Sverigedemokraterna i Mariestads kommun. Han hade plats nummer 1 och var alltså den främsta företrädaren för partiet. Här på SD-Bluffen.se har vi ofta skrivit artiklar om hur SD bluffar genom att verka mysiga och trevliga, när många företrädare i själva verket står för helt andra värderingar när man talar med dem personligen. Det bästa stoffet får vi alltid från avhoppade partisympatisörer, då de har en hög trovärdighet i sina berättelser om partiets interna diskussioner och interndemokrati. Därför är det oerhört allvarliga anklagelser Staffan Gising levererar:

Jag väljer att idag lämna min kandidatur för sverigedemorkaterna eftersom det visat sig vara ett parti för rasister och avdankade politiker som ser sin chans att via SD komma in i riksdagen, eftersom de inte platsar inom sina gamla partier.

Att Staffan Gising tar bladet från munnen och pekar ut ledande Sverigedemokrater som rasister är något vi välkomnar. Det visar på att allting verkligen inte står rätt till inom det parti som i många kommuner och även på riksplanet förväntar sig få makt och positioner som gör att de kan påverka vanliga människors liv. Att inte kommunicera vad man egentligen tycker menar vi på SD-Bluffen är just att bluffa sina väljare. Tror väljaren att en röst på SD endast kommer ge mer pengar till äldreomsorgen så kommer den väljaren att se sig grundligt lurad efter valet.

Vidare skriver Staffan någon som vi här på bloggen uppmärksammade redan i förra inlägget:

SD skapar motsättningar med sin retorik, vart vänder sig te x muslimer som faktiskt flytt religiöstförtryck, när partier som SD uttrycker ett såndant förakt för dessa människor. Naturligtvis vänder de sig andra inom islam !

Det är Sverigedemokraterna själva som riskerar skapa ett hårdare och otrevligare samhället genom sin intolerans. Endast genom att acceptera varandra kan vi gemensamt gå framåt. Beteenden som bryter mot svensk lag ingår inte i detta accepterandet, utan lag gäller alltid först ifall någon var sugen på att misstolka.

Den interna diskussionen verkar också halta betänkligt inom det rasistiska partiet:

När jag på senast distriktsmötet försökte förklara att det faktiskt är Kristendomen som växer snabbast i Världen, så skulle jag naturligtvis vara tyst om det. Deras vinnande strategi var att endast klaga på muslimer, man generaliserar och gör ingen skillnad alls på människor.

Generalisering och demonisering är partiets främsta vapen och ingen fakta ska kunna stå i vägen för ”den enda sanningen”. Det är precis såhär vi antirasister upplever diskussioner med många aktiva Sverigedemokrater, att fakta och ärliga argument inte leder någonstans. Istället är det konspirationsteorier hit och lögner & överdrifter dit. I ett sådant klimat känner vi att vi måste ta till drastiska steg, som att driva en blogg som enbart försöker blottlägga den skillnad mellan valpropagandan och vad partiets sympatisörer och aktiva politiker egentligen tycker. Staffan Gising ger oss en spännande inblick i partiet som fler borde ta i beaktande innan man lägger sin röst på partiet i höst.

Kommentarer (12)

Av SD-Bluffen, 23 juli 2010 19:32

Dagens uppslag för att granska Sverigedemokraternas politik och retorik tar sitt avstamp i en artikel i Dagen och en artikel i DN. Håkan Arenius referar i sin artikel i Dagen till en annan artikel i tidsiften Mana där Martin Peterson, docent i filosofi, har analyserat ifall SD är ett rasistiskt parti eller inte.  Föga förvånade kommer han fram till att:

Sverigedemokraterna är rasister, trots att de bekänner sig till principen om alla människors lika värde. SD förutsätter nämligen att den principen sätts ur spel om någon lämnar ”sitt” geografiska område. Tanken är att alla ”folk”, hur de nu ska definieras, har en hemort någon stans där de ska ”vara herrar i eget hus”. Principprogrammet säger att ”Sverige är svenskarnas land”.

Så där vi föds definierar alltså oss som människor på ett djupare plan än att endast fungera som en plats där vi sätts till världen. Diskussionen om vem som är svensk är en klassiker som aldrig riktigt kommer i mål, men det är spännande att ta del av hur man från Sverigedemokratiskt håll resonerar kring detta. Ofta påpekas att ifall en person kommer till Sverige, anpassar sig, kastar ut sina gamla värderingar (och gärna religion) och ”ser sig som svensk”, så accepteras han i gemenskapen Svenskar. Däremot ifall personen inte ger upp sin gamla identitet så blir det värre.

Håkan Arenius skriver i artikeln ”SD skapar vad de angriper” att det inte är förenligt med den kristna läran att sortera människor efter bakgrund. Detta är såklart intressant då Sverigedemokraterna gärna solar sig i Svenska Kyrkans glans, även om kyrkan gång efter annan vänder sig emot partiet och öppet manifesterar tillbaka. Händelserna i Almedalen utanför Svenska Kyrkans tält är ett klockrent exempel. Vidare skriver Håkan Arenius att:

Ingen kommer ju någonsin att uppfattas som svensk av svenskarna, om utgångspunkten är att han inte borde vara här. Gränsen för det svenska kommer hela tiden att ritas på ett sådant sätt att den oönskade hamnar utanför, hur mycket han än anstränger sig. Därför framkallar SD just de problem som de varnar för. Skapar man ett A-lag och ett B-lag får man räkna med konflikter.

Detta är någonstans en av de större bluffarna Sverigedemokraterna levererar. Det är genom det egna beteendet och de egna politiska åsikterna som man skapar det samhälle som man säger sig vara emot. Genom att skapa konflikter kan man sedan gå ut och bekämpa dem. Detta är mycket oansvarigt och rent av otäckt. Det för tankarna till konspirationsteorier liknande samhällsutvecklingen i ”V för Vendetta”.

Avslutningsvis några ord om dagens DN Debattartikel skriven av representanter från den svenska kristna rörelsen. Det finns mycket matnyttigt där och framförallt är det hedervärt att kristenheten i landet går ut och fördömer en av de politiska partier som försöker verka snälla och vänliga genom att hylla den kristna kyrkan. I själva verket finns det mycket inom den främlingsfientliga och nationella rörelsen som inte alls stämmer överens med kristna värderingar. Vidare skriver de om hur kulturella drag kommer att accepteras, tolereras eller försvinna i ett mångkulturellt samhälle; en utveckling som redan hållit på länge länge i vårt land:

I en integrationsprocess behöver olika kulturer brytas mot varandra så att samhället kan utveckla en gemensam högre kultur.

Några minoritetstraditioner kommer att anammas av majoritetskulturen, som det judiska påskalammet. Andra kommer förmodligen att tolereras av majoritetskulturen, som minareter eller en traditionell orientalisk hälsning.

Några kommer att överges av minoriteten, därför att de är opraktiska i en mångkulturell miljö. Behovet av att se varandra i ögonen är så viktigt att burkaklädsel blir opraktiskt i vissa arbeten eller sociala relationer. Men den insikten ska komma på frivillig väg och med stor tolerans från samhällets sida på religionsfrihetens grund i mellantiden.

Sverigedemokraterna försöker gång efter annan få människor att tro att deras politik leder till ett bättre samhälle i Sverige, bara vi kör ut de störande elementen. Denna strategi har sällan visat sig fungera så värst bra och har i historien oftast lett till att man förr eller senare slår ihjäl de personer som inte anses passa. Detta har hänt i såväl fascistiska som kommunistiska länder. Vi vill inte att det ska hända här. Därför uppmanar vi på SD-Bluffen alla att inte rösta på Sverigedemokraterna i höstens val, utan lägg din röst på något annat parti.