Kommentarer (280) 
Vi har gjort om lite på SD-Bluffen, som ni ser.
Om du har Twitter så får du gärna följa oss; http://www.twitter.com/sdbluffen
Använder du RSS-länkar så är vår nya RSS-adress: http://sdbluffen.se/?feed=rss2
Glöm inte bort att ändra ditt bokmärke också, den förra adressen används inte längre utan nu är det bara www.sdbluffen.se som gäller i fortsättningen!
PS, vill ni kontakta oss är det info@sdbluffen.se som gäller. Inget annat.
Sveriges invandrartäta förorter brinner, igen, skrev Jimmie Åkesson, SD, på Newsmill. Han vill ge polisen rätt till extraordinära åtgärder. Han vill t.ex. att unga människor ha utegångsförbud under kvällstid.
Jag har kontrat med att jag tycker det vore bättre om SD hade utegångsförbud. Varför?
Blir jag inte upprörd när jag ser de brända bilarna på bilderna? Jo självklart blir jag det. Hade jag varit ägare till en förstörd bil så hade jag naturligtvis stått där och svurit och förbannat den som gjort det. Och jag hade krävt att den som gjort det hade straffats och jag hade krävt att samhället olika aktörer tog ett gemensamt ansvar eftersom det här inte bara handlar om någon enskild våldsverkare.
Så långt är vi nog överens, Jimmie Åkesson och jag. Det är sedan det skiljer.
JÅ vill ha utegångsförbud för alla under 18 år. Hur kommer då de som är under 18 år och som inte bränt bilar, dvs. den absoluta majoriteten av ungdomarna i området, att reagera? Med ilska förstås, och med misstro mot en vuxenvärld och ett samhälleligt etablissemang som har noll koll på läget. Dit hör både socialtjänst, polis och brandkår. Och populistiska politiker.
Frankrikes president Sarkozi försökte, inspirerad av Le Pen, med samma metoder när det brann i Paris förorter. Han talade i termer av att ”rensa ut slöddret” och upploppen ökade.
Vilka skulle då kunna tänkas hurra för JÅ:s förslag? Jo alla som tycker att problemet stavas ”dom” och som företrädesvis bor på andra ställen. Alla som kanske aningslöst köper SD:s argumentation om hur verkligheten ser ut. JÅ skriver (i samma artikel) att ”Sett till välfärd och inkomst tillhör invånarna i de svenska förorterna de mest privilegierade procenten av världens befolkning.” Läs den meningen en gång till! Han jämför alltså med de fattigaste i den fattiga världen. Där finns majoriteten av människorna. I jämförelse med dem har naturligtvis invandrade som kommit till Sverige en betydligt högre materiell standard men i förhållande till övrig befolkning i Sverige är den dokumenterat lägre!
Argumenterar man på det här viset, som JÅ/SD gör, så kan man utan att blinka också påstå att ”… det saknas i princip helt empiriska belägg för att det skulle finnas en utbredd etnisk diskriminering i det svenska samhället.” Institutioner fyllda med fakta och forskning häpnar nog. Men kanske är det här också en jämförelse med världen i stort, vad vet jag, och då finns det säkert värre platser?
Enligt SD handlar frustrationer och våld i förorter inte om klass, dvs. pengar, utbildning, arbete, utan det handlar uteslutande om etnicitet. Invandrade lever i en alienation, skriver JÅ, som bl.a. bottnar i en omotiverad och kontraproduktiv offermentalitet som förstärks av den mångkulturella samhällsordningen och bristen på en tydlig assimileringspolitik. Därför behövs skärpta straff, en uppgörelse med offermentaliteten, kraftigt begränsad invandring och ett återskapande av en gemensam nationell identitet. Ett land, ett folk, en kyrka, ett språk, en familjetyp. SD:s ideologiska rötter finns i fascismen.
Ingen kan förneka att vi har problem i en del delar av en del av våra förorter. Men dra inte alla över en kam! Och tro inte att det handlar om något annat än just det basala som bostad, arbete, pengar och möjlighet till en bra utbildning utgör. Det behövs samma samhällspolitiska reformprogram för alla människor. Utan materiell bastrygghet, utan respektfulla relationer, utan ekonomisk självständighet, utan jämställdhet och utan frihet från våld kommer vi inte i närheten av det som är vår största mänskliga kapacitet, oavsett var vi kommer ifrån; den att se oss själva i andra, den att utveckla solidaritet.
Gudrun Schyman
Talesperson för Feministiskt initiativ
Bland kommentarerna här på bloggen är det många som tar i så att de spricker när de spekulera kring vad invandringen kostar för Sverige. En hel del obskyra siffror nämns utan att redovisa hur de är framtagna. Återkommande är bilden av att Sverige hotas av ekonomisk kris på grund av de miljonbelopp som betalas ut i bidrag till invandrare. Detta är även en återkommande myt på Sverigedemokratiska hemsidor och bloggar.
Denna myt slår Lars Persson, redaktör för bloggen vid namn Vi i Sverige, effektivt hål på i en artikel på Newsmill tidigare i år. Bland annat skriver han: ”SCB har i Inkomstfördelningsundersökningen 2006 visat att utrikes födda betalar mer skatt än de får i bidrag.” När det gäller bidragsdelen så är det tydligt att invandringen betalar sig själv. I artikeln slår han även hål på flera andra myter om invandringen, så surfa gärna över dit och läs hela artikeln.
Från Sverigedemokratiskt håll så väljer man att endast redovisa kostnaden för bidrag till invandring men väljer retoriskt nog att inte uppge skatteinkomster från samma grupp. Simsalabim så skapar de en illusion av att invandrare endast lever på bidrag. Detta är hyckleri på hög nivå då många Sverigedemokrater även riktar kritik mot media som man menar bara väljer att redovisa en sida av verkligheten när det gäller invandringen. I själva verket är det de själva som bara redovisar ena sidan, det vill säga enbart redovisar kostnaderna.
Jimmie Åkesson har tidigare lovat att inga personer med en bakgrund i rasistiska eller nazistiska partier ska få representera Sverigedemokraterna som politiker. Detta har nu visat sig vara ett tomt löfte. Nu inför kyrkovalet så representeras partiet av tre kandidater från Göteborg, Stockholm och Härnösand som alla har en bakgrund i nazistiska organisationer.
Igår fanns det finns det en artikel i Svenska Dagbladet där man intervjuar Björn Söder, partisekreterare för SD. Denna artikel är värd att läsa. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3528771.svd
Det som är intressant med denna intervju är att Björn Söder uppenbart är irriterad över SvD:s utfrågning. SD vill så gärna vara ett etablerat parti, men när man läser Björn Söders svar så är det tydligt att de inte är tillräckligt professionella för att klara av det. Det finns tre fel han begår för att SD ska kunna vara ett trovärdigt parti.
Ett, han viftar bort frågan med att dessa personer inte längre är medlemmar i dessa partier och att han tycker de visst kan kandidera för SD. Därmed så är Jimmie Åkessons löfte inte värt något utan ett bevis på att SD kan säga vad som helst utan att mena det. För att få trovärdighet så måste man vara konsekvent med det man säger.
Två, Björn Söder jämför riksdagspartier med nazistiska partier. Bland annat säger han att det är lika uppseendeväckande att de har medlemmar som tidigare varit medlemmar i Vänsterpartiet. Oavsett om SD har medlemmar som tidigare varit med i Moderaterna, Socialdemokraterna eller något annat parti så anser nog de flesta människorna att det är värre med nazister. Björn Söder verkar däremot tycka att dessa nazistiska partier är lika rumsrena som demokratiskt valda riksdagspartier.
Tre, precis som vanligt så skyller de medias granskning på en smutskastningskampanj från journalisterna. Detta är väldigt vanligt hos Sverigedemokraterna. Media är enligt dem onda när de granskar SD och hittar de brister som finns. Ett etablerat parti självrannsakar sig självt vid sådana tillfällen. Men SD är inget etablerat parti så de gnäller och anklagar media för att vara orättvisa.
Tydligt är att SD inte är tillräckligt kompetenta för den etablering som de tyvärr har. Ofta skulle jag säga gör om, gör rätt, men eftersom det är SD det handlar om så säger jag: lägg ner!
”Sveriges invandrare är företagsamma. Uppskattningsvis en kvarts miljon svenska företag (varav en majoritet är små- och medelstora företag) drivs av svenskar med utländsk härkomst.
” Att invandringen ökar utrikeshandeln går enligt Andreas Hatzigeorgiou att härleda till faktumet att invandrares kunskap om enskilda länders affärsklimat, kultur och språk främjar handelsförbindelserna.
Att effekten är särskilt stor i Sverige kan delvis bero på den typ av produktion som finns i Sverige.
– Sverige tillverkar differentierade produkter med högt förädlingsvärde som är attraktiva utomlands, säger Andreas Hatzigeorgiou.”
För att läsa hela inlägget klicka här
Aftonbladet sätter stopp för SD:s valannonser.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article5808066.ab
Högerextrema partier har gjort stora landvinningar runt om i Europa och har nu etablerat sig som en kraft att räkna med. Partier som italienska Lega Nord och Dansk Folkeparti har tillåtits sätta dagordningen inte minst när det gäller den gemensamma invandringspolitiken inom EU. De etablerade partierna har tagit över de främlingsfientligas retorik och det är på de flesta håll möjligt att föra en starkt repressiv politik som kännetecknas av hets mot bidragstagare, hårda tag mot asylsökande och invandrare, främlingsfientlighet och hat mot muslimer.
Gränsen för vad som är möjligt att uttrycka förflyttas dessutom alltmer. Vi har hört Berlusconi föra fram krav på att slänga ut papperslösa och stänga gränserna – och därmed legitimerat de grova förföljelser av romer som förekommit i Italien under senare tid. Vi har sett hur Frankrikes Sarkozy låtit ”kampen mot illegal migration” blivit ett av hans främsta varumärken.
Det är i detta politiska landskap som Sverige som ordförandeland i EU nu leder arbetet att sjösätta ett fullt ut harmoniserat asylsystem med ökad restriktivitet och kraftigt ökad militarisering vid yttergränserna som följd. Murarna ska byggas så höga så asylsökande effektivt hålls utanför. Vi ser redan tydligt effekterna av denna inriktning. Förråingen och avhumaniseringen har nått mycket långt. Vi ser det när dansk polis med våld släpar ut irakiska asylsökande ur den kyrka där de sökt skydd undan tvångsavvisning. Vi ser det när norska Fremskrittspartiet driver kravet att alla asylsökande ska skickas till mottagningsläger i Afrika. På hemmaplan ser vi hur moderaterna alltmer profilerar sig som riksdagens mest invandringskritiska parti med förslag om svenskkontrakt för invandrare, slopad dagpenning för asylsökande och begränsad anhöriginvandring.
Den tidigare tvärpolitiska uppslutning som fanns i Sverige för en human flyktingpolitik, och som utgjorde en viktig motkraft mot den restriktiva linjen i dessa frågor, är nu skrämmande avlägsen. Med moderaterna vid rodret accelererar den hårda politiken. Samtidigt har de övriga borgerliga partierna lagt de tidigare kraven på genomgripande förändringar i flyktingpolitiken på hyllan. Man talar enbart om arbetskraftsinvandring och tiger i övrigt still. Istället pågår idag närmast en kapplöpning om vem som vågar formulera hårdast och mest symbolladdade krav gentemot asylsökande och flyktingar och misstänkliggörandet av invandrade som grupp tar upp ett enormt utrymme i det politiska samtalet – allt för att fånga upp en tänkt främlingsfientlig opinion.
För att stoppa denna utveckling krävs en kraftsamling kring kampen för människovärdet och för flyktingars rättigheter. Lika viktigt som att kämpa mot att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen 2010 är att bekämpa att etablerade partier tar över deras politik. Det är nu vi måste stå emot, för imorgon kan det vara för sent.
// Lars Ohly Partiledare – Vänsterpartiet
Jag har tidigare skrivit om SD’s jämställdhet, om att strävan efter jämställdhet bara är tomma ord när det kommer till dem själva här. I SD’s familjepolitik är de till exempel oroliga för att förskolor tagit över mammornas traditionella roll lett till ”ökad ombytlighet i förhållandena mellan män och kvinnor”. Man tror alltså till och med att det är skadligt att maktförhållandena mellan män och kvinnor ändras! Men förutom att de till vilket pris som helst vill ha tillbaka könsrollerna och jämställdheten från 50-talet så pratas det från officiellt håll mycket sällan om jämställdhet. OM det inte gäller invandrare förstås. Jag tänkte fortsätta resonemangen kring SD och jämställdheten för att visa att SD gör skillnad på jämställdhet när det gäller dem själva och när det gäller dem de kallar ”invandrare”. Vissa måste tydligen vara mer jämlika än andra för att få kalla sig svenskar.
I SD’s officiella dokument finns faktiskt tre jämställdhetsproblem som de vill göra något åt och satsa resurser på. Tre områden är inte mycket, men det är något! Om man nu, som SD gjort, får välja tre områden, och bara tre, så måste man ju välja med omsorg. Kanske ska man välja mäns våld mot kvinnor? De många mördade och försvunna kvinnorna varje år? Kanske ska man välja att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män för samma arbete? Eller att kvinnors inkomster nu sjunker jämfört med männens? Kanske ska man välja att kvinnor har sämre hälsa än män? Spänningen är olidlig, vilka tre stora och viktiga jämställdhetsproblem ska man välja? Jo!
1) Gruppvåldtäkter utförda av ”invandrare”
2) Könsstympning utförd av ”invandrare” och
(trumvirvel)
3) Hedersrelaterat våld
OBS! SD menar alltså inte hedersrelaterat våld inom kristna familjer, svartsjuka svenska män som slåss på grund av heder, våld mot homosexuella från svenska män eller annat helsvenskt hedersrelaterat våld, utan det är enbart invandrarrelaterat hedersrelaterat våld som uppmärksammas, märkligt – tycker ni inte, när SD utger sig för att inte vara ett rasistiskt parti?!
För visst gör SD skillnad mellan människor av rasistiska skäl, för varför är det annars så mycket viktigare att kvinnor inte blir våldtagna, slagna och mördade när det kommer till invandrarmän – än när det kommer till helt blonda, svenska män som ger sig på sina kvinnor? Och varför är det så svårt för SD att se att våldet mot kvinnor inte uppstår ut intet, varför är det så svårt för dem att vilja ha någon som helst politik för att minska den ojämställdhet som alla i det här landet drabbas av, både kvinnor och män, svarthåriga eller blonda?
// Anna Ardin
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6uItqoZPD8Q]
”Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbaks?”
Sverigedemokraterna vill gärna se jämställdhet mellan män och kvinnor, säger de. Men hur? Jag menar att deras tal om jämställdhet bara är tomma ord.
”Inom Sd finns det flera exempel på att sunt förnuft råder och då får man en naturlig balans mellan könen” skriver Göran Olsson (SD) och de talar ofta om att ”kompetens bör vara den avgörande faktorn” när olika åtgärder för att främja jämställdhet diskuteras. På samma sätt som skattebetalarnas förening hänvisar till sin typ av sunt förnuft när de vill föra borgerlig skattesänkarpolitik så hänvisar SD till sin typ av sunt förnuft när de vill driva (svenska) mäns intressen framför kvinnors.
Om man istället vänder sig till SD’s partiprogram, principprogram, och alla andra dokument man hittar på deras hemsida och söker på sådant som är relaterat till jämställdhet så hittar man: ABSOLUT INGENTING!
Många Sverigedemokrater har på bloggar och liknande skrivit om jämställdhet, men nästan alltid i betydelsen ”visst är det bra med jämställdhet men” och sedan någon argumentation kring varför man inte bör satsa pengar eller arbete på att förbättra jämställdheten.
Sverigedemokraternas syn på jämställdhet är alltså att man helst ska se till att inte göra någonting alls åt ojämlika förhållanden. Den starke och smarte kommer då att ta för sig (jämför djungelns lag). De som har en bättre position ska fortsätta att ha det, vare sig det gäller män, heterosexuella, vita, medelålders eller vad det nu kan tänkas vara.
Om man brukar sunt förnuft och inte satsar på mångfaldsplaner eller positiv särbehandling så infinner sig alltså en naturlig jämställdhet. Eftersom SD själva anser att de har sunt förnuft borde deras parti ha en lagom fördelning av män och kvinnor. Deras partistyrelse består av 15 män och 4 kvinnor.
Ungefär var femte damernas alltså. Hepp!
//Anna Ardin
