Kommentarer (10)

Av SD-Bluffen, 29 juli 2010 13:47

Tisdagen den 25 juli publicerade Staffan Gising ett inlägg på sin blogg där han meddelar sitt avhopp från Sverigedemokraterna i Mariestads kommun. Han hade plats nummer 1 och var alltså den främsta företrädaren för partiet. Här på SD-Bluffen.se har vi ofta skrivit artiklar om hur SD bluffar genom att verka mysiga och trevliga, när många företrädare i själva verket står för helt andra värderingar när man talar med dem personligen. Det bästa stoffet får vi alltid från avhoppade partisympatisörer, då de har en hög trovärdighet i sina berättelser om partiets interna diskussioner och interndemokrati. Därför är det oerhört allvarliga anklagelser Staffan Gising levererar:

Jag väljer att idag lämna min kandidatur för sverigedemorkaterna eftersom det visat sig vara ett parti för rasister och avdankade politiker som ser sin chans att via SD komma in i riksdagen, eftersom de inte platsar inom sina gamla partier.

Att Staffan Gising tar bladet från munnen och pekar ut ledande Sverigedemokrater som rasister är något vi välkomnar. Det visar på att allting verkligen inte står rätt till inom det parti som i många kommuner och även på riksplanet förväntar sig få makt och positioner som gör att de kan påverka vanliga människors liv. Att inte kommunicera vad man egentligen tycker menar vi på SD-Bluffen är just att bluffa sina väljare. Tror väljaren att en röst på SD endast kommer ge mer pengar till äldreomsorgen så kommer den väljaren att se sig grundligt lurad efter valet.

Vidare skriver Staffan någon som vi här på bloggen uppmärksammade redan i förra inlägget:

SD skapar motsättningar med sin retorik, vart vänder sig te x muslimer som faktiskt flytt religiöstförtryck, när partier som SD uttrycker ett såndant förakt för dessa människor. Naturligtvis vänder de sig andra inom islam !

Det är Sverigedemokraterna själva som riskerar skapa ett hårdare och otrevligare samhället genom sin intolerans. Endast genom att acceptera varandra kan vi gemensamt gå framåt. Beteenden som bryter mot svensk lag ingår inte i detta accepterandet, utan lag gäller alltid först ifall någon var sugen på att misstolka.

Den interna diskussionen verkar också halta betänkligt inom det rasistiska partiet:

När jag på senast distriktsmötet försökte förklara att det faktiskt är Kristendomen som växer snabbast i Världen, så skulle jag naturligtvis vara tyst om det. Deras vinnande strategi var att endast klaga på muslimer, man generaliserar och gör ingen skillnad alls på människor.

Generalisering och demonisering är partiets främsta vapen och ingen fakta ska kunna stå i vägen för ”den enda sanningen”. Det är precis såhär vi antirasister upplever diskussioner med många aktiva Sverigedemokrater, att fakta och ärliga argument inte leder någonstans. Istället är det konspirationsteorier hit och lögner & överdrifter dit. I ett sådant klimat känner vi att vi måste ta till drastiska steg, som att driva en blogg som enbart försöker blottlägga den skillnad mellan valpropagandan och vad partiets sympatisörer och aktiva politiker egentligen tycker. Staffan Gising ger oss en spännande inblick i partiet som fler borde ta i beaktande innan man lägger sin röst på partiet i höst.

Kommentarer (12)

Av SD-Bluffen, 23 juli 2010 19:32

Dagens uppslag för att granska Sverigedemokraternas politik och retorik tar sitt avstamp i en artikel i Dagen och en artikel i DN. Håkan Arenius referar i sin artikel i Dagen till en annan artikel i tidsiften Mana där Martin Peterson, docent i filosofi, har analyserat ifall SD är ett rasistiskt parti eller inte.  Föga förvånade kommer han fram till att:

Sverigedemokraterna är rasister, trots att de bekänner sig till principen om alla människors lika värde. SD förutsätter nämligen att den principen sätts ur spel om någon lämnar ”sitt” geografiska område. Tanken är att alla ”folk”, hur de nu ska definieras, har en hemort någon stans där de ska ”vara herrar i eget hus”. Principprogrammet säger att ”Sverige är svenskarnas land”.

Så där vi föds definierar alltså oss som människor på ett djupare plan än att endast fungera som en plats där vi sätts till världen. Diskussionen om vem som är svensk är en klassiker som aldrig riktigt kommer i mål, men det är spännande att ta del av hur man från Sverigedemokratiskt håll resonerar kring detta. Ofta påpekas att ifall en person kommer till Sverige, anpassar sig, kastar ut sina gamla värderingar (och gärna religion) och ”ser sig som svensk”, så accepteras han i gemenskapen Svenskar. Däremot ifall personen inte ger upp sin gamla identitet så blir det värre.

Håkan Arenius skriver i artikeln ”SD skapar vad de angriper” att det inte är förenligt med den kristna läran att sortera människor efter bakgrund. Detta är såklart intressant då Sverigedemokraterna gärna solar sig i Svenska Kyrkans glans, även om kyrkan gång efter annan vänder sig emot partiet och öppet manifesterar tillbaka. Händelserna i Almedalen utanför Svenska Kyrkans tält är ett klockrent exempel. Vidare skriver Håkan Arenius att:

Ingen kommer ju någonsin att uppfattas som svensk av svenskarna, om utgångspunkten är att han inte borde vara här. Gränsen för det svenska kommer hela tiden att ritas på ett sådant sätt att den oönskade hamnar utanför, hur mycket han än anstränger sig. Därför framkallar SD just de problem som de varnar för. Skapar man ett A-lag och ett B-lag får man räkna med konflikter.

Detta är någonstans en av de större bluffarna Sverigedemokraterna levererar. Det är genom det egna beteendet och de egna politiska åsikterna som man skapar det samhälle som man säger sig vara emot. Genom att skapa konflikter kan man sedan gå ut och bekämpa dem. Detta är mycket oansvarigt och rent av otäckt. Det för tankarna till konspirationsteorier liknande samhällsutvecklingen i ”V för Vendetta”.

Avslutningsvis några ord om dagens DN Debattartikel skriven av representanter från den svenska kristna rörelsen. Det finns mycket matnyttigt där och framförallt är det hedervärt att kristenheten i landet går ut och fördömer en av de politiska partier som försöker verka snälla och vänliga genom att hylla den kristna kyrkan. I själva verket finns det mycket inom den främlingsfientliga och nationella rörelsen som inte alls stämmer överens med kristna värderingar. Vidare skriver de om hur kulturella drag kommer att accepteras, tolereras eller försvinna i ett mångkulturellt samhälle; en utveckling som redan hållit på länge länge i vårt land:

I en integrationsprocess behöver olika kulturer brytas mot varandra så att samhället kan utveckla en gemensam högre kultur.

Några minoritetstraditioner kommer att anammas av majoritetskulturen, som det judiska påskalammet. Andra kommer förmodligen att tolereras av majoritetskulturen, som minareter eller en traditionell orientalisk hälsning.

Några kommer att överges av minoriteten, därför att de är opraktiska i en mångkulturell miljö. Behovet av att se varandra i ögonen är så viktigt att burkaklädsel blir opraktiskt i vissa arbeten eller sociala relationer. Men den insikten ska komma på frivillig väg och med stor tolerans från samhällets sida på religionsfrihetens grund i mellantiden.

Sverigedemokraterna försöker gång efter annan få människor att tro att deras politik leder till ett bättre samhälle i Sverige, bara vi kör ut de störande elementen. Denna strategi har sällan visat sig fungera så värst bra och har i historien oftast lett till att man förr eller senare slår ihjäl de personer som inte anses passa. Detta har hänt i såväl fascistiska som kommunistiska länder. Vi vill inte att det ska hända här. Därför uppmanar vi på SD-Bluffen alla att inte rösta på Sverigedemokraterna i höstens val, utan lägg din röst på något annat parti.