Kommentarer (10)

Av SD-Bluffen, 29 juli 2010 13:47

Tisdagen den 25 juli publicerade Staffan Gising ett inlägg på sin blogg där han meddelar sitt avhopp från Sverigedemokraterna i Mariestads kommun. Han hade plats nummer 1 och var alltså den främsta företrädaren för partiet. Här på SD-Bluffen.se har vi ofta skrivit artiklar om hur SD bluffar genom att verka mysiga och trevliga, när många företrädare i själva verket står för helt andra värderingar när man talar med dem personligen. Det bästa stoffet får vi alltid från avhoppade partisympatisörer, då de har en hög trovärdighet i sina berättelser om partiets interna diskussioner och interndemokrati. Därför är det oerhört allvarliga anklagelser Staffan Gising levererar:

Jag väljer att idag lämna min kandidatur för sverigedemorkaterna eftersom det visat sig vara ett parti för rasister och avdankade politiker som ser sin chans att via SD komma in i riksdagen, eftersom de inte platsar inom sina gamla partier.

Att Staffan Gising tar bladet från munnen och pekar ut ledande Sverigedemokrater som rasister är något vi välkomnar. Det visar på att allting verkligen inte står rätt till inom det parti som i många kommuner och även på riksplanet förväntar sig få makt och positioner som gör att de kan påverka vanliga människors liv. Att inte kommunicera vad man egentligen tycker menar vi på SD-Bluffen är just att bluffa sina väljare. Tror väljaren att en röst på SD endast kommer ge mer pengar till äldreomsorgen så kommer den väljaren att se sig grundligt lurad efter valet.

Vidare skriver Staffan någon som vi här på bloggen uppmärksammade redan i förra inlägget:

SD skapar motsättningar med sin retorik, vart vänder sig te x muslimer som faktiskt flytt religiöstförtryck, när partier som SD uttrycker ett såndant förakt för dessa människor. Naturligtvis vänder de sig andra inom islam !

Det är Sverigedemokraterna själva som riskerar skapa ett hårdare och otrevligare samhället genom sin intolerans. Endast genom att acceptera varandra kan vi gemensamt gå framåt. Beteenden som bryter mot svensk lag ingår inte i detta accepterandet, utan lag gäller alltid först ifall någon var sugen på att misstolka.

Den interna diskussionen verkar också halta betänkligt inom det rasistiska partiet:

När jag på senast distriktsmötet försökte förklara att det faktiskt är Kristendomen som växer snabbast i Världen, så skulle jag naturligtvis vara tyst om det. Deras vinnande strategi var att endast klaga på muslimer, man generaliserar och gör ingen skillnad alls på människor.

Generalisering och demonisering är partiets främsta vapen och ingen fakta ska kunna stå i vägen för ”den enda sanningen”. Det är precis såhär vi antirasister upplever diskussioner med många aktiva Sverigedemokrater, att fakta och ärliga argument inte leder någonstans. Istället är det konspirationsteorier hit och lögner & överdrifter dit. I ett sådant klimat känner vi att vi måste ta till drastiska steg, som att driva en blogg som enbart försöker blottlägga den skillnad mellan valpropagandan och vad partiets sympatisörer och aktiva politiker egentligen tycker. Staffan Gising ger oss en spännande inblick i partiet som fler borde ta i beaktande innan man lägger sin röst på partiet i höst.

Kommentarer (12)

Av SD-Bluffen, 23 juli 2010 19:32

Dagens uppslag för att granska Sverigedemokraternas politik och retorik tar sitt avstamp i en artikel i Dagen och en artikel i DN. Håkan Arenius referar i sin artikel i Dagen till en annan artikel i tidsiften Mana där Martin Peterson, docent i filosofi, har analyserat ifall SD är ett rasistiskt parti eller inte.  Föga förvånade kommer han fram till att:

Sverigedemokraterna är rasister, trots att de bekänner sig till principen om alla människors lika värde. SD förutsätter nämligen att den principen sätts ur spel om någon lämnar ”sitt” geografiska område. Tanken är att alla ”folk”, hur de nu ska definieras, har en hemort någon stans där de ska ”vara herrar i eget hus”. Principprogrammet säger att ”Sverige är svenskarnas land”.

Så där vi föds definierar alltså oss som människor på ett djupare plan än att endast fungera som en plats där vi sätts till världen. Diskussionen om vem som är svensk är en klassiker som aldrig riktigt kommer i mål, men det är spännande att ta del av hur man från Sverigedemokratiskt håll resonerar kring detta. Ofta påpekas att ifall en person kommer till Sverige, anpassar sig, kastar ut sina gamla värderingar (och gärna religion) och ”ser sig som svensk”, så accepteras han i gemenskapen Svenskar. Däremot ifall personen inte ger upp sin gamla identitet så blir det värre.

Håkan Arenius skriver i artikeln ”SD skapar vad de angriper” att det inte är förenligt med den kristna läran att sortera människor efter bakgrund. Detta är såklart intressant då Sverigedemokraterna gärna solar sig i Svenska Kyrkans glans, även om kyrkan gång efter annan vänder sig emot partiet och öppet manifesterar tillbaka. Händelserna i Almedalen utanför Svenska Kyrkans tält är ett klockrent exempel. Vidare skriver Håkan Arenius att:

Ingen kommer ju någonsin att uppfattas som svensk av svenskarna, om utgångspunkten är att han inte borde vara här. Gränsen för det svenska kommer hela tiden att ritas på ett sådant sätt att den oönskade hamnar utanför, hur mycket han än anstränger sig. Därför framkallar SD just de problem som de varnar för. Skapar man ett A-lag och ett B-lag får man räkna med konflikter.

Detta är någonstans en av de större bluffarna Sverigedemokraterna levererar. Det är genom det egna beteendet och de egna politiska åsikterna som man skapar det samhälle som man säger sig vara emot. Genom att skapa konflikter kan man sedan gå ut och bekämpa dem. Detta är mycket oansvarigt och rent av otäckt. Det för tankarna till konspirationsteorier liknande samhällsutvecklingen i ”V för Vendetta”.

Avslutningsvis några ord om dagens DN Debattartikel skriven av representanter från den svenska kristna rörelsen. Det finns mycket matnyttigt där och framförallt är det hedervärt att kristenheten i landet går ut och fördömer en av de politiska partier som försöker verka snälla och vänliga genom att hylla den kristna kyrkan. I själva verket finns det mycket inom den främlingsfientliga och nationella rörelsen som inte alls stämmer överens med kristna värderingar. Vidare skriver de om hur kulturella drag kommer att accepteras, tolereras eller försvinna i ett mångkulturellt samhälle; en utveckling som redan hållit på länge länge i vårt land:

I en integrationsprocess behöver olika kulturer brytas mot varandra så att samhället kan utveckla en gemensam högre kultur.

Några minoritetstraditioner kommer att anammas av majoritetskulturen, som det judiska påskalammet. Andra kommer förmodligen att tolereras av majoritetskulturen, som minareter eller en traditionell orientalisk hälsning.

Några kommer att överges av minoriteten, därför att de är opraktiska i en mångkulturell miljö. Behovet av att se varandra i ögonen är så viktigt att burkaklädsel blir opraktiskt i vissa arbeten eller sociala relationer. Men den insikten ska komma på frivillig väg och med stor tolerans från samhällets sida på religionsfrihetens grund i mellantiden.

Sverigedemokraterna försöker gång efter annan få människor att tro att deras politik leder till ett bättre samhälle i Sverige, bara vi kör ut de störande elementen. Denna strategi har sällan visat sig fungera så värst bra och har i historien oftast lett till att man förr eller senare slår ihjäl de personer som inte anses passa. Detta har hänt i såväl fascistiska som kommunistiska länder. Vi vill inte att det ska hända här. Därför uppmanar vi på SD-Bluffen alla att inte rösta på Sverigedemokraterna i höstens val, utan lägg din röst på något annat parti.

Kommentarer (193)

Av SD-Bluffen, 06 oktober 2009 8:55

Komikern Russel Peters sa en gång att med 1,4 miljarder kineser och 1.1 miljarder indier, är det en tidsfråga innan vi alla är beiga. Han sa det och hans publik skrattade, men faktum kvarstår att i en globaliserad värld där vi sammankopplar alla delar politiskt, humanistiskt och fiberoptiskt, är det viktigare än någonsin att känna sig själv och ha en EGEN självbild.
I Sverige har man aldrig fått diskutera priset av globaliseringen.
Vad är det vi betalar med när vi anammar andra kulturer?
Vad får vi för det vi betalar?
Vem är det som säljer detta?

Har du tänkt på att det mesta som vi idag definierar som svenskt, har sitt ursprung någon annanstans. Större delen av den kultur vi konsumerar är västerländsk snarare än svensk. Jeans, musik, mat & teknologi är exempel på detta. Genom att inte utesluta oss själv, får vi ta del av andras kulturer och framförallt dela med oss av den egna kulturen. Nobel, Astrid Lindgren & Ikea har satt Sverige på kartan för betydligt fler människor än vad de som hävdar att de främst värnar den svenska kulturen har gjort.
Så när vi pratar om den svenska självbilden, vad är det vi ser?
När du frågar människor om Sverige i andra länder, vad är det de säger?
Hur många är det som nämner små missnöjes partier med bakåtsträvande agendor?
Låt inte sveriges självbild definieras av dessa partier.

Så, vad beror det på att dessa försumbara fragment ändå växer?
Jag tror att det beror på att vi själv inte äger vår självbild. Självbilden påverkas av den input vi får och den input vi får är nästan alltid skapad av någon annan. Detta leder till att någon annan ”äger” vår självbild. När missnöjespartier trycker upp flygblad och får medieutrymme, framstår det större än de egentligen är. Hur stora de framstår, beror på hur mycket output de har. Hade dessa partier haft samma marknadsföringsbudget som stora läskedrycksföretag, hade dem verkat vara betydligt större och efter hand hade de, precis som alla andra stora läskedrycksbolag, växt. I en marknadsliberal värld, bygger det mesta på rädsla.
Vad händer om ditt hus brinner ner? Köp en försäkring!
Vad händer om du inte orkar? Köp en enegridryck!
Vad händer med svenskheten om vi släpper in andra kulturer? Köp ett SVENSKT parti!
Det är en rädslans retorik och konsumtion av den leder enbart till mer rädsla.
Men, vad har vi att vara rädda för egentligen?
En väninna förfasade sig en gång över talibanerna och hur medeltida de är. Och det är de ju faktiskt, med våra mått mätt. Men varför är de det? Kan det bero på att vi aldrig delade med oss av vår kultur, mat, teknologi och annat eller beror det på att DE aldrig tog till sig av vår kultur, mat, teknologi och annat?
Vad händer om VI slutar ta till oss av andras kultur? Kan det inte leda till att VI blir framtidens ”talibaner”?

Slutligen vill jag uppmärksamma maktfaktorn.
Att i ett politiskt sammanhang spela på människors rädsla, är att missbruka makt. Denna retorik är urgammal och har genom mänsklighetens gång sällan lett till något bra. Att istället öppna ögonen på människor för de möjligheter som finns och som skapas, är att tjäna sin nästa och det är just detta jag hoppas att jag lyckats förmedla med denna text. Vi har i Sverige möjligheten att göra det mesta som faller oss in. Aldrig förr har sådan frihet existerat. Vi har i och med en tid av globalisering möjligheten att sprida idén om denna frihet till alla hörn av världen, på alla möjliga språk och sätt och vis. Det har aldrig varit möjligt tidigare på samma sätt.
Så vi har ett val.
Ett val mellan kärlek och rädsla.
Det ena alternativet sätter fler lås på våra dörrar, bygger större murar och successivt kväver just friheten vi alla åtnjuter. Det andra alternativet leder till medmänsklighet, empati och styrka. De tre beståndsdelarna som jag helst vill definiera Svenskheten med.

Tack för att du tog dig tid och läste.

// Ehsanollah Ghafourian Noroozi

Kommentarer (167)

Av SD-Bluffen, 25 september 2009 11:58

Sveriges invandrartäta förorter brinner, igen, skrev Jimmie Åkesson, SD,  på Newsmill. Han vill ge polisen rätt till extraordinära åtgärder. Han vill t.ex. att unga människor ha utegångsförbud under kvällstid.

Jag har kontrat med att jag tycker det vore bättre om SD hade utegångsförbud. Varför?

Blir jag inte upprörd när jag ser de brända bilarna på bilderna? Jo självklart blir jag det. Hade jag varit ägare till en förstörd bil så hade jag naturligtvis stått där och svurit och förbannat den som gjort det. Och jag hade krävt att den som gjort det hade straffats och jag hade krävt att samhället olika aktörer tog ett gemensamt ansvar eftersom det här inte bara handlar om någon enskild våldsverkare.

Så långt är vi nog överens, Jimmie Åkesson och jag. Det är sedan det skiljer.

JÅ vill ha utegångsförbud för alla under 18 år. Hur kommer då de som är under 18 år och som inte bränt bilar, dvs. den absoluta majoriteten av ungdomarna i området, att reagera? Med ilska förstås, och med misstro mot en vuxenvärld och ett samhälleligt etablissemang som har noll koll på läget. Dit hör både socialtjänst, polis och brandkår. Och populistiska politiker.

Frankrikes president Sarkozi försökte, inspirerad av Le Pen, med samma metoder när det brann i Paris förorter. Han talade i termer av att ”rensa ut slöddret” och upploppen ökade.

Vilka skulle då kunna tänkas hurra för JÅ:s förslag? Jo alla som tycker att problemet stavas ”dom” och som företrädesvis bor på andra ställen. Alla som kanske aningslöst köper SD:s argumentation om hur verkligheten ser ut. JÅ skriver  (i samma artikel) att ”Sett till välfärd och inkomst tillhör invånarna i de svenska förorterna de mest privilegierade procenten av världens befolkning.” Läs den meningen en gång till! Han jämför alltså med de fattigaste i den fattiga världen. Där finns majoriteten av människorna. I jämförelse med dem har naturligtvis invandrade som kommit till Sverige en betydligt högre materiell standard men i förhållande till övrig befolkning i Sverige är den dokumenterat lägre!

Argumenterar man på det här viset, som JÅ/SD gör, så kan man utan att blinka också påstå att ”… det saknas i princip helt empiriska belägg för att det skulle finnas en utbredd etnisk diskriminering i det svenska samhället.” Institutioner fyllda med fakta och forskning häpnar nog. Men kanske är det här också en jämförelse med världen i stort, vad vet jag, och då finns det  säkert värre platser?

Enligt SD handlar frustrationer och våld i förorter inte om klass, dvs. pengar, utbildning, arbete, utan det handlar uteslutande om etnicitet. Invandrade  lever i en alienation, skriver JÅ, som bl.a. bottnar i en omotiverad och kontraproduktiv offermentalitet som förstärks av den mångkulturella samhällsordningen och bristen på en tydlig assimileringspolitik. Därför behövs skärpta straff, en uppgörelse med offermentaliteten, kraftigt begränsad invandring och ett återskapande av en gemensam nationell identitet. Ett land, ett folk, en kyrka, ett språk, en familjetyp.  SD:s ideologiska rötter finns i fascismen.

Ingen kan förneka att vi har problem i en del delar av en del av våra förorter. Men dra inte alla över en kam! Och tro inte att det handlar om något annat än just det basala som bostad, arbete, pengar och möjlighet till en bra utbildning utgör. Det behövs samma samhällspolitiska reformprogram för alla människor. Utan materiell bastrygghet, utan respektfulla relationer, utan ekonomisk självständighet, utan jämställdhet och utan frihet från våld kommer vi inte i närheten av det som är vår största mänskliga kapacitet, oavsett var vi kommer ifrån; den att se oss själva i andra, den att utveckla solidaritet.

Gudrun Schyman

Talesperson för Feministiskt initiativ

Kommentarer (361)

Av SD-Bluffen, 23 september 2009 20:14

Bland kommentarerna här på bloggen är det många som tar i så att de spricker när de spekulera kring vad invandringen kostar för Sverige. En hel del obskyra siffror nämns utan att redovisa hur de är framtagna. Återkommande är bilden av att Sverige hotas av ekonomisk kris på grund av de miljonbelopp som betalas ut i bidrag till invandrare. Detta är även en återkommande myt på Sverigedemokratiska hemsidor och bloggar.

Denna myt slår Lars Persson, redaktör för bloggen vid namn Vi i Sverige, effektivt hål på i en artikel på Newsmill  tidigare i år. Bland annat skriver han: ”SCB har i Inkomstfördelningsundersökningen 2006 visat att utrikes födda betalar mer skatt än de får i bidrag.” När det gäller bidragsdelen så är det tydligt att invandringen betalar sig själv. I artikeln slår han även hål på flera andra myter om invandringen, så surfa gärna över dit och läs hela artikeln.

Från Sverigedemokratiskt håll så väljer man att endast redovisa kostnaden för bidrag till invandring men väljer retoriskt nog att inte uppge skatteinkomster från samma grupp. Simsalabim så skapar de en illusion av att invandrare endast lever på bidrag. Detta är hyckleri på hög nivå då många Sverigedemokrater även riktar kritik mot media som man menar bara väljer att redovisa en sida av verkligheten när det gäller invandringen. I själva verket är det de själva som bara redovisar ena sidan, det vill säga enbart redovisar kostnaderna.

Kommentarer (254)

Av SD-Bluffen, 18 september 2009 19:14

Jimmie Åkesson har tidigare lovat att inga personer med en bakgrund i rasistiska eller nazistiska partier ska få representera Sverigedemokraterna som politiker. Detta har nu visat sig vara ett tomt löfte. Nu inför kyrkovalet så representeras partiet av tre kandidater från Göteborg, Stockholm och Härnösand som alla har en bakgrund i nazistiska organisationer.

Igår fanns det finns det en artikel i Svenska Dagbladet där man intervjuar Björn Söder, partisekreterare för SD. Denna artikel är värd att läsa. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3528771.svd

Det som är intressant med denna intervju är att Björn Söder uppenbart är irriterad över SvD:s utfrågning. SD vill så gärna vara ett etablerat parti, men när man läser Björn Söders svar så är det tydligt att de inte är tillräckligt professionella för att klara av det. Det finns tre fel han begår för att SD ska kunna vara ett trovärdigt parti.

Ett, han viftar bort frågan med att dessa personer inte längre är medlemmar i dessa partier och att han tycker de visst kan kandidera för SD. Därmed så är Jimmie Åkessons löfte inte värt något utan ett bevis på att SD kan säga vad som helst utan att mena det. För att få trovärdighet så måste man vara konsekvent med det man säger.

Två, Björn Söder jämför riksdagspartier med nazistiska partier. Bland annat säger han att det är lika uppseendeväckande att de har medlemmar som tidigare varit medlemmar i Vänsterpartiet. Oavsett om SD har medlemmar som tidigare varit med i Moderaterna, Socialdemokraterna eller något annat parti så anser nog de flesta människorna att det är värre med nazister. Björn Söder verkar däremot tycka att dessa nazistiska partier är lika rumsrena som demokratiskt valda riksdagspartier.

Tre, precis som vanligt så skyller de medias granskning på en smutskastningskampanj från journalisterna. Detta är väldigt vanligt hos Sverigedemokraterna. Media är enligt dem onda när de granskar SD och hittar de brister som finns. Ett etablerat parti självrannsakar sig självt vid sådana tillfällen. Men SD är inget etablerat parti så de gnäller och anklagar media för att vara orättvisa.

Tydligt är att SD inte är tillräckligt kompetenta för den etablering som de tyvärr har. Ofta skulle jag säga gör om, gör rätt, men eftersom det är SD det handlar om så säger jag: lägg ner!

Kommentarer (1 839)

Av SD-Bluffen, 17 september 2009 13:16

”Sveriges invandrare är företagsamma. Uppskattningsvis en kvarts miljon svenska företag (varav en majoritet är små- och medelstora företag) drivs av svenskar med utländsk härkomst.

” Att invandringen ökar utrikeshandeln går enligt Andreas Hatzigeorgiou att härleda till faktumet att invandrares kunskap om enskilda länders affärsklimat, kultur och språk främjar handelsförbindelserna.

Att effekten är särskilt stor i Sverige kan delvis bero på den typ av produktion som finns i Sverige.

– Sverige tillverkar differentierade produkter med högt förädlingsvärde som är attraktiva utomlands, säger Andreas Hatzigeorgiou.”

För att läsa hela inlägget klicka här

Kommentarer (2 013)

Av SD-Bluffen, 16 september 2009 12:25

Högerextrema partier har gjort stora landvinningar runt om i Europa och har nu etablerat sig som en kraft att räkna med. Partier som italienska Lega Nord och Dansk Folkeparti har tillåtits sätta dagordningen inte minst när det gäller den gemensamma invandringspolitiken inom EU. De etablerade partierna har tagit över de främlingsfientligas retorik och det är på de flesta håll möjligt att föra en starkt repressiv politik som kännetecknas av hets mot bidragstagare, hårda tag mot asylsökande och invandrare, främlingsfientlighet och hat mot muslimer.

Gränsen för vad som är möjligt att uttrycka förflyttas dessutom alltmer. Vi har hört Berlusconi föra fram krav på att slänga ut papperslösa och stänga gränserna – och därmed legitimerat de grova förföljelser av romer som förekommit i Italien under senare tid. Vi har sett hur Frankrikes Sarkozy låtit ”kampen mot illegal migration” blivit ett av hans främsta varumärken.

Det är i detta politiska landskap som Sverige som ordförandeland i EU nu leder arbetet att sjösätta ett fullt ut harmoniserat asylsystem med ökad restriktivitet och kraftigt ökad militarisering vid yttergränserna som följd. Murarna ska byggas så höga så asylsökande effektivt hålls utanför. Vi ser redan tydligt effekterna av denna inriktning. Förråingen och avhumaniseringen har nått mycket långt. Vi ser det när dansk polis med våld släpar ut irakiska asylsökande ur den kyrka där de sökt skydd undan tvångsavvisning. Vi ser det när norska Fremskrittspartiet driver kravet att alla asylsökande ska skickas till mottagningsläger i Afrika. På hemmaplan ser vi hur moderaterna alltmer profilerar sig som riksdagens mest invandringskritiska parti med förslag om svenskkontrakt för invandrare, slopad dagpenning för asylsökande och begränsad anhöriginvandring.

Den tidigare tvärpolitiska uppslutning som fanns i Sverige för en human flyktingpolitik, och som utgjorde en viktig motkraft mot den restriktiva linjen i dessa frågor, är nu skrämmande avlägsen. Med moderaterna vid rodret accelererar den hårda politiken. Samtidigt har de övriga borgerliga partierna lagt de tidigare kraven på genomgripande förändringar i flyktingpolitiken på hyllan. Man talar enbart om arbetskraftsinvandring och tiger i övrigt still. Istället pågår idag närmast en kapplöpning om vem som vågar formulera hårdast och mest symbolladdade krav gentemot asylsökande och flyktingar och misstänkliggörandet av invandrade som grupp tar upp ett enormt utrymme i det politiska samtalet – allt för att fånga upp en tänkt främlingsfientlig opinion.

För att stoppa denna utveckling krävs en kraftsamling kring kampen för människovärdet och för flyktingars rättigheter. Lika viktigt som att kämpa mot att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen 2010 är att bekämpa att etablerade partier tar över deras politik. Det är nu vi måste stå emot, för imorgon kan det vara för sent.

// Lars Ohly Partiledare – Vänsterpartiet

Kommentarer (4 155)

Av SD-Bluffen, 10 september 2009 13:06

Jag har tidigare skrivit om SD’s jämställdhet, om att strävan efter jämställdhet bara är tomma ord när det kommer till dem själva här. I SD’s familjepolitik är de till exempel oroliga för att förskolor tagit över mammornas traditionella roll lett till ”ökad ombytlighet i förhållandena mellan män och kvinnor”. Man tror alltså till och med att det är skadligt att maktförhållandena mellan män och kvinnor ändras! Men förutom att de till vilket pris som helst vill ha tillbaka könsrollerna och jämställdheten från 50-talet så pratas det från officiellt håll mycket sällan om jämställdhet. OM det inte gäller invandrare förstås.  Jag tänkte fortsätta resonemangen kring SD och jämställdheten för att visa att SD gör skillnad på jämställdhet när det gäller dem själva och när det gäller dem de kallar ”invandrare”. Vissa måste tydligen vara mer jämlika än andra för att få kalla sig svenskar.

I SD’s officiella dokument finns faktiskt tre jämställdhetsproblem som de vill göra något åt och satsa resurser på. Tre områden är inte mycket, men det är något! Om man nu, som SD gjort, får välja tre områden, och bara tre, så måste man ju välja med omsorg. Kanske ska man välja mäns våld mot kvinnor? De många mördade och försvunna kvinnorna varje år? Kanske ska man välja att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män för samma arbete? Eller att kvinnors inkomster nu sjunker jämfört med männens? Kanske ska man välja att kvinnor har sämre hälsa än män? Spänningen är olidlig, vilka tre stora och viktiga jämställdhetsproblem ska man välja? Jo!

1)                         Gruppvåldtäkter utförda av ”invandrare”

2)                         Könsstympning utförd av ”invandrare” och

(trumvirvel)

3)                         Hedersrelaterat våld

OBS! SD menar alltså inte hedersrelaterat våld inom kristna familjer, svartsjuka svenska män som slåss på grund av heder, våld mot homosexuella från svenska män eller annat helsvenskt hedersrelaterat våld, utan det är enbart invandrarrelaterat hedersrelaterat våld som uppmärksammas, märkligt – tycker ni inte, när SD utger sig för att inte vara ett rasistiskt parti?!

För visst gör SD skillnad mellan människor av rasistiska skäl, för varför är det annars så mycket viktigare att kvinnor inte blir våldtagna, slagna och mördade när det kommer till invandrarmän – än när det kommer till helt blonda, svenska män som ger sig på sina kvinnor? Och varför är det så svårt för SD att se att våldet mot kvinnor inte uppstår ut intet, varför är det så svårt för dem att vilja ha någon som helst politik för att minska den ojämställdhet som alla i det här landet drabbas av, både kvinnor och män, svarthåriga eller blonda?

// Anna Ardin

Kommentarer (635)

Av SD-Bluffen, 08 september 2009 20:04

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6uItqoZPD8Q]

”Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbaks?”