Sveriges invandrartäta förorter brinner, igen, skrev Jimmie Åkesson, SD, på Newsmill. Han vill ge polisen rätt till extraordinära åtgärder. Han vill t.ex. att unga människor ha utegångsförbud under kvällstid.
Jag har kontrat med att jag tycker det vore bättre om SD hade utegångsförbud. Varför?
Blir jag inte upprörd när jag ser de brända bilarna på bilderna? Jo självklart blir jag det. Hade jag varit ägare till en förstörd bil så hade jag naturligtvis stått där och svurit och förbannat den som gjort det. Och jag hade krävt att den som gjort det hade straffats och jag hade krävt att samhället olika aktörer tog ett gemensamt ansvar eftersom det här inte bara handlar om någon enskild våldsverkare.
Så långt är vi nog överens, Jimmie Åkesson och jag. Det är sedan det skiljer.
JÅ vill ha utegångsförbud för alla under 18 år. Hur kommer då de som är under 18 år och som inte bränt bilar, dvs. den absoluta majoriteten av ungdomarna i området, att reagera? Med ilska förstås, och med misstro mot en vuxenvärld och ett samhälleligt etablissemang som har noll koll på läget. Dit hör både socialtjänst, polis och brandkår. Och populistiska politiker.
Frankrikes president Sarkozi försökte, inspirerad av Le Pen, med samma metoder när det brann i Paris förorter. Han talade i termer av att ”rensa ut slöddret” och upploppen ökade.
Vilka skulle då kunna tänkas hurra för JÅ:s förslag? Jo alla som tycker att problemet stavas ”dom” och som företrädesvis bor på andra ställen. Alla som kanske aningslöst köper SD:s argumentation om hur verkligheten ser ut. JÅ skriver (i samma artikel) att ”Sett till välfärd och inkomst tillhör invånarna i de svenska förorterna de mest privilegierade procenten av världens befolkning.” Läs den meningen en gång till! Han jämför alltså med de fattigaste i den fattiga världen. Där finns majoriteten av människorna. I jämförelse med dem har naturligtvis invandrade som kommit till Sverige en betydligt högre materiell standard men i förhållande till övrig befolkning i Sverige är den dokumenterat lägre!
Argumenterar man på det här viset, som JÅ/SD gör, så kan man utan att blinka också påstå att ”… det saknas i princip helt empiriska belägg för att det skulle finnas en utbredd etnisk diskriminering i det svenska samhället.” Institutioner fyllda med fakta och forskning häpnar nog. Men kanske är det här också en jämförelse med världen i stort, vad vet jag, och då finns det säkert värre platser?
Enligt SD handlar frustrationer och våld i förorter inte om klass, dvs. pengar, utbildning, arbete, utan det handlar uteslutande om etnicitet. Invandrade lever i en alienation, skriver JÅ, som bl.a. bottnar i en omotiverad och kontraproduktiv offermentalitet som förstärks av den mångkulturella samhällsordningen och bristen på en tydlig assimileringspolitik. Därför behövs skärpta straff, en uppgörelse med offermentaliteten, kraftigt begränsad invandring och ett återskapande av en gemensam nationell identitet. Ett land, ett folk, en kyrka, ett språk, en familjetyp. SD:s ideologiska rötter finns i fascismen.
Ingen kan förneka att vi har problem i en del delar av en del av våra förorter. Men dra inte alla över en kam! Och tro inte att det handlar om något annat än just det basala som bostad, arbete, pengar och möjlighet till en bra utbildning utgör. Det behövs samma samhällspolitiska reformprogram för alla människor. Utan materiell bastrygghet, utan respektfulla relationer, utan ekonomisk självständighet, utan jämställdhet och utan frihet från våld kommer vi inte i närheten av det som är vår största mänskliga kapacitet, oavsett var vi kommer ifrån; den att se oss själva i andra, den att utveckla solidaritet.
Gudrun Schyman
Talesperson för Feministiskt initiativ
Kommentarer (2 954) 
