Kommentarer (18)

Av SD-Bluffen, 31 augusti 2010 10:11

I en intervju med Jimme Åkesson i Aftonbladet visar Sverigedemokraternas partiledare återigen upp sin egen och sitt partis dubbelmoral. Åkessons parti har en valkampanj som heter ”Ge oss Sverige tillbaka”. Men från vilka landet ska återerövras verkar Åkesson inte riktigt veta själv. Han vill också att svenska jobb ska gå till svenska medborgare men säger i nästa andetag att han föredra utländsk arbetskraft som inte är svenska medborgare. De logiska kullerbyttorna står som spön i backen. Till Aftonbladet säger han följande:

Bor man i Sverige utan att vara svensk medborgare gör man ofta det för att man är här för att jobba. Så är det åtminstone i vårt Sverige.

Samtidigt kan man läsa på SDs hemsida att partiet anser att svenska löntagare  konkurreras ut av billig importerad arbetskraft och att svenskar diskrimineras till förmån för nyanlända invandrare. Ändå verkar Åkesson föredra detta. Han säger sig också vara för arbetskraftsinvandring:

Sedan kan vi ändå behöva ta hit arbetskraft under vissa perioder och i vissa sektorer.

Jimmie Åkesson avslutar hela intervjun med att säga att:

Det är väl bra att även invandrare får jobb. Det strider inte mot vår politik.

Men det är skillnad att tycka det är bra att invandrare har jobb och att arbeta politiskt för det. Sverigedemokraterna säger att de vill avveckla instegsjobben som underlättar för invandrare att få jobb. Lite ologiskt för ett parti som tycker att ett av de stora problemet med invandringen i Sverige är att vår arbetsmarknad inte klarar av det. Ändå vill de försvåra för invandre att få jobb.

En undersökning som Saco och Svenskt Näringsliv har gjort visar att det tar orimligt lång tid för nyanlända invandrare, oavsett var de kommer ifrån, att få ett jobb. Det är dessutom mycket lättare för infödda svenskar att göra karriär. Rapporten visar att bland dem som bott i Sverige i mindre än två år är cirka 30 procent sysselsatta. Bland dem som levt i Sverige i mer än 20 år ligger sysselsättningsgraden på 70 procent, att jämföras med knappt 80 procent för infödda svenskar.

Det är tydligt att Sverigdemokraterna skapar problem med sin politik istället för att lösa dem.

Kommentarer (21)

Av SD-Bluffen, 26 augusti 2010 12:20

Så då har partiet äntligen släppt sin rapport som får rött ljus i SvD:s faktakoll. Sverigedemokraterna.de har en sammanfattning av bemötandet i media via brottsförebyggande rådet (BRÅ) ifall man vill få en snabb bild.

Jerzy Sarnecki, professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet, ger sedan rapporten betyget F, icke godkänt, i en artikel i SvD.

Detta kunde vi redan innan räkna ut skulle hända, då retoriken kring våldtäkterna inte är något nytt, utan gammal skåpmat som följt den rasistiska och nazistiska rörelsen under lång tid. Det är en känslomässig fråga som engagerar såklart. Samtidigt ger retoriken sken av att alla andra som inte aktivt säger sig vara emot våldtäkter i själva verket accepterar dem, vilket är direkt felaktigt. Mycket har hänt på lagstiftningsområdet de senaste åren, något som också tas upp i artiklarna som redan nämnts.

Det som är lite intressant i sammanhanget är Sverigedemokraternas egen motreaktion. De förväntade sig självklart att bli kritiserade och har tagit fram ett försvar för sin rapport. Det försvaret går i korthet ut på att smutskasta BRÅ i allmänhet och Klara Hradilova-Selin i synnerhet. Det är inte mycket till motargumentation vi ser från partiets centrala stab.

Då rubriceringen på domen sker utifrån det brott som har högst straffvärde kan det vara så att vi missat några våldtäktsdomar där gärningsmannen förutom våldtäkt också gjort sig skyldig till t ex mord.

Detta är motargumentet till varför man endast granskat hälften av de 253 domarna. Hur urvalet av dessa domar har gått till får vi ingen information om. Har urvalet varit slumpmässigt och sakligt? Varför är det inte intressant att undersöka de våldtäktsdomar där det sammanlagda straffvärdet är högre, som till exempel mord? Resursbrist låter som ett svagt argument för ett parti som hävdar sig vara en stor gräsrotsrörelse fullt med aktivister.

Jerzy Sarnecki leverar ordentlig med kritik i slutet av sin artikel:

När man sedan utifrån så få fall börjar diskutera procentuella andelar av personer från olika etniska grupper och dessutom talar om andra generationens invandrare utifrån namn på de dömda är man bortom alla rimliga principer för hur en sådan undersökning kan bedrivas på ett trovärdigt sätt. Hur kan man genom någons namn veta att denne är andra generationens invandrare och inte tredje eller tjugofjärde?

Detta är självklart intressant utifrån perspektivet att SD egentligen inte köper resonemanget kring att man som invandrare kan bli svensk. Är man inte av den svenska rasen (?) så är man för alltid ”den andre”. Heter man Mohammed kan man inte vara svensk, för så heter inte svenskar. Detta är ett genomgående tema inom den nationella retoriken och det blir bara barnsligt när man försöker sig på att verka professionella och ge ut en vetenskaplig rapport, som egentligen bara är ett nytt sätt att säga att invandrarna kommer hit och våldtar våra svenska flickor.

Verkligheten är mer komplicerad än så och ingen vinner på dessa enkla retoriska knep som SD har gjort sig kända för.

Ett bra argument mot rapporten är: Av 6000 anmälda våldtäktsfall i Sverige har ni granskat 114 domar av totalt 253 och anser er ha en bra bild av hur den faktiskta fördelningen ser ut? Det låter inte så värst akademiskt direkt. Detta hade nog varit det första en opponent på universitetet hade slagit ner på, för att sedan gå vidare och dissekera resten av rapporten.

För fler sätt att bemöta rapporten rekommenderas Torbjörn Jerlerups analys.

Avslutningsvis, det Sverigedemokraterna har rätt i är att det är anmärkningsvärt att 6000 anmälda våldtäkter endast leder till 253 domar. Här finns en hel del att arbeta med för det svenska rättsväsendet. Är våldtäkt så nedprioriterat att det inte blir fler fällande domar? Detta kräver en politisk diskussion som är bra mycket mer nyanserad än att bara anklaga invandrarna för allt ont här i världen.

Kommentarer (28)

Av SD-Bluffen, 21 augusti 2010 15:44

Sverigedemokraterna i Kalmar har plockat fram ett flygblad som de ämnar sprida bland befolkningen. Genom färgglada statistiktabeller vill man sprida bilden av att det sker en massinvandring till kommunen och kopplar ihop detta med de ökande socialbidragen. Självklart finns det argument att ta till gentemot denna retorik.

Först och främst kan vi ur Sverigedemokraternas egen statistik räkna ut att andelen utlandsfödda i Kalmar under mandatperionden har ökat från 10,2% till 11,5% (med reservation för att siffrorna i SD-statistiken är lite svåra att läsa ut, och någon exakt källa anges inte förutom just SCB). Är en ökning med 1,3 procentenheter en okontrollerad massinvandring? Det får ju självklart läsaren själv avgöra men det känns inte helt hederligt att dra så stora växlar på det.


Så här räknade vi:

Sedan nummer två, de ökade socialbidragen i kommunen. Detta är en nationell trend och inget som är speciellt för just Kalmar kommun. Redan i november kunde man läsa i bland andra SvD att:

Ökningen kan ha flera orsaker men till största delen handlar det nog om den rådande lågkonjunkturen och ökande arbetslöshet, skriver Mary Nilsson, chef för enheten för individ- och familjeomsorg vid Socialstyrelsen.

[...]

Hittills i år ligger ökningen av socialbidragsutbetalningarna, exklusive flyktingstöd, på 20 procent. I 276 kommuner ökade utbetalningarna medan 13 av landets totalt 289 kommuner har haft minskade utbetalningar under den tidsperioden.

Som sagt, det är en nationell trend att utbetalningarna ökar. I princip alla kommuner har fått ökade kostnader. Detta vittnar om att många har det svårt just nu. Sverigedemokraterna gör då klassikern att peka ut dessa människor som tärande på samhället. Genom att visa på de ökande kostnaderna för ekonomiskt bistånd vill man sprida bilden av att folk vill gå på bidrag. Det är ju snarare så att det är precis tvärtom, att man pekar på de allra svagaste i samhället och skuldbelägger dem. Är det en human politik?

Istället skulle Sverigedemokraterna behöva visa upp en politik för att minska antalet människor som behöver ekonomiskt bistånd. Men det verkar de inte intresserade av. Är det en ansvarsfull politik att peka på ett problem, säga: Titta, här har vi ett problem! och sedan inte presentera några lösningar? Varje människa som måste leva på ekonomiskt bistånd är ett slöseri för samhället och ett tragedi för personen. I en lågkonjunktur med hög arbetslöshet är det inte helt oväntat att kostnaderna för det ekonomiska biståndet går upp. Det är heller inte oväntat att det är de som är längst ifrån arbetsmarknaden som tvingas utnyttja det. Istället för att peka ut och skuldbelägga vore det mer ansvarsfullt att komma med förslag på hur man ska hjälpa dessa människor igång med sina liv igen.

Men så har också befolkningen tappat förtroendet för de sverigedemokratiska lokalpolitikerna i Kalmar. Enligt Barometerns mätning tappar partiet en av sina två platser i fullmäktige. Från 3,4 % backar partiet till 2,7 % (-0,7). Det är verkligen inget gott betyg från kommuninvånarna efter fyra år där Sverigedemokraterna har synts och hörts oerhört mycket i debatten i förhållande till sitt valresultat. Vi får se om Kalmariterna fortsätter att genomskåda Sverigedemokraternas retorik. Vi har här gett lite argument till hur man kan bemöta dem i den lokala debatten i alla fall.

Kommentarer (13)

Av SD-Bluffen, 14 augusti 2010 13:55

Debatten om flyktingmottagning och generell invandringspolitik är något som följt med i den svenska debatten i årtionden, det är ingen ny fråga och det är inte mycket nytt som kommer till under åren.

Det finns ett läger som glorifierar Per-Albin Hanssons försök till folkhemsbygge och välfärdssamhälle som om det vore himmelriket på jorden och att all utveckling därifrån har varit av ondo. Idén om ett monokulturellt samhälle finns här och menar att om alla bara delade samma kultur och språk så skulle alla problem försvinna. Brott och fusk är något ”de andra” sysslar med, ofta oklart vem ”de andra” egentligen är. Begreppet ”andrafiering” beskriver hur man i diskussionen lätt framställer sig själv som bra och ”de andra” som något dåligt.

Det finns ett annat läger som menar att utvecklingen har varit positiv och att vi har vunnit mycket på våra utbyten med andra kulturer genom historien. Här menar man snarare att vi alltid i alla tider varit olika kulturer, Sverige som nation är inte något av gud skapat. Snarare är det så att människor som delar ett gemensamt kulturarv inte har samma värderingar eller övertygelser och inte heller per automatik behandlar varandra på ett bra sätt.

På vilken sida som SD-bluffens redaktion ställer sig torde vara ganska uppenbart vid det här laget.

Vi står upp för ett tolerant samhälle där medborgarna själva ser sina medmänniskor som just medmänniskor med ett unikt människovärde. Vi försöker att inte sätta etiketten ”flykting” och ”invandrare” på folk och tycker begreppet ”andra generationens invandrare” är besvärligt att använda. Vi diskuterar gärna hur vi gemensamt ska skapa ett samhälle som är inkluderande och där ingen behöver känna sig utanför, oavsett om man är invandrare, stockholmare eller landsortsbo.

Så frågan diskuteras precis som alla andra politiska frågor. Skillnaden är att det finns krafter i samhället som vinner på myten om att frågan inte diskuteras och framförallt att frågan inte diskuteras på deras planhalva. För när politiker diskuterar integrationspolitiken utifrån perspektivet ”hur ser vi till att öka toleransen och hjälpa nya svenskar in i vårt samhälle” så diskuterar man inte frågan enligt dessa mörka krafter. När vi diskuterar hur ett mång- eller interkulturellt samhälle ska byggas inför framtiden så anklagas vi för att springa PK-maffians ärenden. Det är först när våldtäkter och brottsstatisik diskuteras som ”frågan diskuteras”.

Gå inte på SD, ND eller andra rasistiska gruppers propaganda när de säger att frågan inte diskuteras. Frågan diskuteras kontinuerligt, i riksdag, landsting, regioner och kommuner, på företag och runt köksbordet. Men inte alltid diskuteras frågan utifrån ett SD-perspektiv. Inte alltid diskuteras ”vad vi ska göra åt de där invandrarna”. Så ska det förhoppningsvis förbli även i framtiden.

När vi accepterar Sverigedemokraternas problembeskrivning har vi också accepterat dem som en legitim politisk kraft. Istället är det upp till varje person och varje parti, att utifrån sina egna partiprogram eller ideologier formulera lösningar på de områden som idag är problematiska. Ta det ansvaret! Ge inte Sverigedemokraterna en carte blanche för dessa frågor. Det är då vi förlorar slaget.

Kommentarer (20)

Av SD-Bluffen, 02 augusti 2010 15:18

Lena Sundström är ett känt namn inom antirasistkretsar och nu har hon återigen gett sig in i debatten med sin nya dokumentär ”Dom kallas rasister” på TV 4. Hon sätter fingret på all aggression som ämnet genererar ifrån rasistkretsar, vilket är något vi känner av även här på bloggen. Det verkar finnas ett behov av att vara arg på någon och då riktar man sin ilska emot oss som försvarar ett mångkulturellt samhälle.

– Alla som petar i integrationsfrågan råkar ut för det här. Som journalist får man lära sig att vi inte ska prata om det, då ökar hoten.

Detta är en sida av myntet som SD-anhängare och övriga nationella inte talar om. I konspirationsteorierna är det snarare så att alla som talar illa om Sveriges integrationspolitik blir ansatta och nedtystade. I själva verket är det snarare tvärtom, att de som försöker föra en rimlig diskussion i ämnet blir nedskjutna och baktalade. Skälet till att vi inte kan föra en sansad politisk diskussion i ämnet flykting- och integrationspolitik är på grund av alla överdrivna argument från rasisterna. Vi här på SD-bluffen tror att vi alla skulle tjäna på en vettig debatt utan konspirationsteorier om att Sverige håller på att bli ockuperat av militanta muslimer eller att makten för folket bakom ljuset. Men vi tillåts inte föra en sådan diskussion för de nationella företrädarna som hela tiden vill förflytta fokus till sin orimliga världsbild. För att bekräfta detta räcker det med en snabb titt i våra kommentarer här på bloggen, där finns det mesta… Eller som Lena Sundström skriver:

Faran är inte att vi pratar med varandra, utan att vi börjar anpassa oss efter Sverigedemokraternas logik och taktik. Det är svårt att tänka strategiskt när det kommer till rapporteringen av SD, det är lätt att det blir fladdrigt och ängsligt. Det viktiga är att vi inte glider i rapporteringen och börjar använda deras retorik. Medierna har en enorm makt och vi som arbetar i medierna har en enorm övertro på oss själva – en fullständig hybris. Om hela samhällets värderingar kan glida är det klart att mediernas också gör det. I dag skulle det vara helt orimligt att klaga på förnedrings-tv i medierna. Så var det inte för tio år sedan.

Vi här på SD-bluffen jobbar dels för att lyfta fram Sverigedemokraternas riktiga agenda genom att belysa främst lokala och regionala partiföreträdare och vad de egentligen tycker. Vi försöker också göra precis det som Sundström skriver, att se till att diskussionen inte glider över till att handla om vad Sverigedemokraterna vill att den ska handla om, utan vad vi som företrädare för det mångkulturella samhället vill att den ska handla om. Diskussionen ska handla om hur vi tar hand om flyktingar, hur vi ser till att många trivs och fungerar i vårt gemensamma samhälle och hur vi kan öka toleransen utan att skapa nya konfliktytor. Det är en stor utmaning för framtiden!

Kommentarer (10)

Av SD-Bluffen, 29 juli 2010 13:47

Tisdagen den 25 juli publicerade Staffan Gising ett inlägg på sin blogg där han meddelar sitt avhopp från Sverigedemokraterna i Mariestads kommun. Han hade plats nummer 1 och var alltså den främsta företrädaren för partiet. Här på SD-Bluffen.se har vi ofta skrivit artiklar om hur SD bluffar genom att verka mysiga och trevliga, när många företrädare i själva verket står för helt andra värderingar när man talar med dem personligen. Det bästa stoffet får vi alltid från avhoppade partisympatisörer, då de har en hög trovärdighet i sina berättelser om partiets interna diskussioner och interndemokrati. Därför är det oerhört allvarliga anklagelser Staffan Gising levererar:

Jag väljer att idag lämna min kandidatur för sverigedemorkaterna eftersom det visat sig vara ett parti för rasister och avdankade politiker som ser sin chans att via SD komma in i riksdagen, eftersom de inte platsar inom sina gamla partier.

Att Staffan Gising tar bladet från munnen och pekar ut ledande Sverigedemokrater som rasister är något vi välkomnar. Det visar på att allting verkligen inte står rätt till inom det parti som i många kommuner och även på riksplanet förväntar sig få makt och positioner som gör att de kan påverka vanliga människors liv. Att inte kommunicera vad man egentligen tycker menar vi på SD-Bluffen är just att bluffa sina väljare. Tror väljaren att en röst på SD endast kommer ge mer pengar till äldreomsorgen så kommer den väljaren att se sig grundligt lurad efter valet.

Vidare skriver Staffan någon som vi här på bloggen uppmärksammade redan i förra inlägget:

SD skapar motsättningar med sin retorik, vart vänder sig te x muslimer som faktiskt flytt religiöstförtryck, när partier som SD uttrycker ett såndant förakt för dessa människor. Naturligtvis vänder de sig andra inom islam !

Det är Sverigedemokraterna själva som riskerar skapa ett hårdare och otrevligare samhället genom sin intolerans. Endast genom att acceptera varandra kan vi gemensamt gå framåt. Beteenden som bryter mot svensk lag ingår inte i detta accepterandet, utan lag gäller alltid först ifall någon var sugen på att misstolka.

Den interna diskussionen verkar också halta betänkligt inom det rasistiska partiet:

När jag på senast distriktsmötet försökte förklara att det faktiskt är Kristendomen som växer snabbast i Världen, så skulle jag naturligtvis vara tyst om det. Deras vinnande strategi var att endast klaga på muslimer, man generaliserar och gör ingen skillnad alls på människor.

Generalisering och demonisering är partiets främsta vapen och ingen fakta ska kunna stå i vägen för ”den enda sanningen”. Det är precis såhär vi antirasister upplever diskussioner med många aktiva Sverigedemokrater, att fakta och ärliga argument inte leder någonstans. Istället är det konspirationsteorier hit och lögner & överdrifter dit. I ett sådant klimat känner vi att vi måste ta till drastiska steg, som att driva en blogg som enbart försöker blottlägga den skillnad mellan valpropagandan och vad partiets sympatisörer och aktiva politiker egentligen tycker. Staffan Gising ger oss en spännande inblick i partiet som fler borde ta i beaktande innan man lägger sin röst på partiet i höst.

Kommentarer (3)

Av SD-Bluffen, 10 juli 2010 11:12

Sverigedemokraternas närvaro på Almedalsveckan på Gotland har bitvis synts i media, men antagligen inte så mycket som partiet själva velat. Det är ganska uppenbart att en av de primära metoderna man använder sig av är att provocera. Under partiledarnas tal har partisympatisörer (framförallt från Göteborgsavdelningen) synts mingla omkring i folkmassan och försöka få till väljarsamtal. Utifrån de observationer vi gjort och samtal med andra verkar det som att det enda de uppnått är just att provocera deltagarna.

Det kan inte vara lätt att kampanja för en sak som så många tycker är avskyvärt. Minst 95 % av alla de träffar på kommer enligt statistiken ogilla det deras parti står för. På Almedalen är den siffran antagligen närmare 100 %, då de flesta deltagare är aktiva och pålästa inom politiken. Blockpolitiken är väldigt tydlig på Gotland under den här veckan, då många märker upp sig som antingen en anhängare av Alliansen eller de RödGröna. Bland dessa människor borde Sverigedemokraterna ha väldigt svårt att finna någon sympati för sitt främlingsfientliga budskap.

Tankefelet man som Sverigedemokrat antagligen gör i sådana situationer är att tro att konspirationen är levande och aktiv. Alla är emot oss för att vi har rätt. Alla allierar sig emot oss för att skydda sig själva.
Detta är självklart felaktigt.
Alla är emot Sverigedemokraterna för att de förstår vart deras politik i slutändan leder Sverige, till fler konflikter och ett splittrat samhälle. Alla allierar sig emot Sverigedemokraterna för att vi sett ibland andra Norge, Frankrike och Danmark vad populistiska nationalistiska partier gör i politiken. Det är en sådan utveckling vi inte vill ha i Sverige och det är därför Sverigedemokraterna har så ohyggligt svårt att finna sympatier för sina frågor i Almedalen. Där hjälper inte lama texter om barn och äldre, här vet besökarna vad som egentligen döljer sig bakom fasaden, vad partiet egentligen vill. Detta är huvudskälet till att Sverigedemokraterna i Göteborg har svårt att få något utrymme på Gotland under politikerveckan, det handlar inte om någon världsomspännande islamistisk konspiration. Verkligheten är mycket enklare än vad man kan tro ibland.

Kommentarer (6)

Av SD-Bluffen, 08 juli 2010 11:04

Göteborgstidningen Faktum har på sin webplats ett spel som är både underhållande och tankvärt. Det heter Sverigedemokrat eller nazist och finns både i tryckt version för mysiga hemmakvällas och på nätet. Så dra gärna dit och provspela spelet. Tidningen säljs av hemlösa i Göteborg, så stöd gärna verksamheten ifall du har möjlighet på något sätt.






Redaktionen ser med viss munterhet att de satt fingret på en av partiets stora bluffar, något vi berörde i förra inlägget. Nämligen att partiet byter ut ord och folkgrupper, men har kvar tankarna och retoriken. Vi hävdar bestämt att Sverigedemokraterna försöker putsa fasaden, men att det finns mycket brunt i de politiska texterna. Tidningen Faktum ska ha all heder för sina jämförelser av de olika partiprogrammen och all tid de lagt ner på att skapa spelet.



Så om du inte gjort det redan, bums iväg och spela spelet på deras webplats

Kommentarer (8)

Av SD-Bluffen, 05 juli 2010 15:06

Sverigedemokraterna har under den senaste mandatperioden gjort sitt bästa för att framstå som ett rumsrent parti och förnekat sitt ursprung då många medlemmar tidigare kommit från rasistiska och nazistiska organisationer. Även om man införde uniformsförbud och utåt sett rensat medlemslistorna från personer som kan fläcka ner det skamfilade yttre som Jimmy Åkesson försöker förbättra, så lever fortfarande den gamla nazistretoriken kvar.

De gamla nazisterna försökte skrämma upp folk med en sionistisk världskonspiration. Runtom i världen var det judarna som hade makten och i det fördolda verkade de för att ta över världen, menade man. Idag propagerar Åkesson och Sverigedemokraterna inte judehat, utan istället har islamofobin fått ersätta antisemitismen.

Till Almedalen har man släpat med sig den amerikanska islamofoben och författaren Robert Spencer. Aftonbladet skriver bland annat:

Författaren Robert Spencer tror att en muslimsk lobby försöker förstöra det västerländska samhället. Han hävdar att västvärlden står inför hotet att tvingas in i islam.

Detta uttalande får även stöd från Sverigedemokraternas internationelle sekreterare Kent Ekeroth. Det finns alltså inget nytt med Sverigedemokraterna förutom en putsad fasad. De bygger fortfarande sin politik på fördomar och främlingsfientlighet. Nya ord, men samma sorts retorik.

Kommentarer (16)

Av SD-Bluffen, 30 juni 2010 11:10

Magnus Betnér har under en tid producerat en artikelserie i fem delar, som var och en är bra argument mot att Sverigedemokraterna ska finnas i våra parlament. Du hittar inläggen här:Magnus Betnérs websida

Nu har han publicerat den femte och avslutande delen i sin artikelserie, ett värdigt avslut på en bra artikelserie. Så först över dit och läs innan du fortsätter läsa här. Vi kommer citera delar av artikeln och göra lite egna kommentarer. Mycket nöje!

Det vanligaste argumentet mot invandring är nog att det kostar pengar. Det är inte ovanligt att siffror upp emot 300 miljarder om året nämns, även om Sverigedemokraterna själva har skärpt sig ett snäpp (därför att de också fattar att de siffrorna inte stämmer) och oftast talar om “tiotals miljarder.

Alla som har pratat med någon sverigedemokrat har garanterat hört argumenten om invandringens kostnader, något vi också har berört i tidigare inlägg här på bloggen. Det är en utbredd känsla att invandringen kostar samhället stora pengar, vilket är en konstruerad truism som Betnér gör upp med på sitt eget sätt i inlägget.

Så vad kostar invandringen då? Ja… Det beror naturligtvis på hur man räknar. Sverigedemokrater och andra rasister vill gärna att man räknar in kostnader som i själva verket inte alls är kostnader för invandring, utan kostnaden för att ha medborgare i ett land. Typ polisiära insatser, sjukvård och allt annat som vi etniska svenskar förväntar oss att få utan att någon gnäller om att vi kostar.

Det är intressant att ifrågasätta vilka kostnader som är direkt kopplade till invandring. Är det verkligen ärligt att hävda att samtliga samhälleliga kostnader i samband med invandring endast är av ondo? Det går också att resonera som så att exempelvis kostnader för sjukvård är en investering för samhället, då man får friska och arbetsföra medborgare. Kostnader för förebyggande sjukvård är en ännu bättre investering, då människor kanske inte blir sjuka överhuvudtaget; vilket sparar in pengar för vården.

Totalt har vi nu alltså fått kostnader på 76 miljarder för gruppen “Utlands födda” alla dessa siffror är räknade till Sverigedemokraternas fördel och det ÄR ett helt absurt sätt att förhålla sig till kostnader för invandring. De verkliga, direkta kostnaderna för invandring är, som jag redan visat, mindre än 11 miljarder om året.

Magnus Betnér konstaterar att ett ärligare sätt att räkna är att de direkta kostnaderna för invadnring är mindre än 11 miljarder om året. Det är ganska stor skillnad gentemot hur sverigedemokraterna räknar.

Men vi är som sagt snälla mot SD och använder 76 miljarder som kostnad. Nu drar vi av skatten som gruppen “utlands födda” betalar och kommer enligt statistiken från SCB fram till att 942 502 utlands födda människor tillsammans betalar drygt 50 miljarder i skatt. Då har vi 26 miljarder kvar för oss andra att bära kan man tänka. Men då har man tänkt fel. De 1,4 miljoner utlands födda människorna betalar nämligen också mängder av andra skatter som arbetsgivaravgifter, punktskatter och framförallt moms. År 2005 uppgick statens intäkter för moms till 251 miljarder. Företag betalar inte moms, vilket innebär att 20% av den summan är pengar som staten får in från “utlands födda” alltså ca 50 miljarder till. Redan här betalar alltså gruppen “utlands födda” för sig själv. Och då har jag inte räknat med deras arbetsgivargifter, deras tobaksskatter eller det faktum att vi behöver invandrarna för att skapa nya jobb… Jodå, du läste rätt.

Invandringen genererar i själva verket pengar till Sverige. Ojojoj, vilken skräll. Intressant är bara förnamnet. Betalar invandrare skatt? Men de lever ju bara på bidrag? Nä, verkligheten är inte sådan. Det är svårt att hävda att de både tar våra jobb och går på bidrag, när det i själva verket är så att många jobbar och betalar skatt precis som alla andra invånare. Ingen större skillnad här alltså.

Kort sagt, ingenting Sverigedemokraterna säger om invandring stämmer. Inte heller deras siffror i den mån de ens presenterar några. Det är bara läsa kommentarerna till de tidigare delarna i den här serien för att se att så fort någon “politiskt inkorrekt” blir motbevisad så kommer en ny fantasi-siffra. Om du befinner dig i en debatt med någon som klagar på invandring, kräv fakta. Riktiga fakta. Det finns att få tag på. Lita inte på bloggar, lite inte på forum, gå till offentliga handlingar och räkna själv.

Magnus Betnér levererar avslutningsvis lite common sense om hur man borde tackla den nationella propagandan och dess fantasisiffror. Vi på SD-Bluffen lovar att likt Betnér granska sverigedemokraterna dag och natt för att hålla dem borta från våra parlament.

Övriga delar i Magnus Betnérs artikelserie om sverigedemokraterna: del 1, del 2, del 3, del 4